Taxinota och bidrag utan förening

Sökt länsbidrag utan att ha någon styrelse

Nu har det blivit klart med hur landstingsbidragen ska fördelas till de politiska ungdomsförbunden i Örebro Län. Det var minst sagt en förvåning att Sverigedemokratisk Ungdom (SDU) sökt bidrag. Ingen har hört talas om att de finns i länet och när jag grävde djupare så visade det sig att de sökt bidrag utan att styrka att de vare sig har en förening eller verksamhet i länet.

Jag tycker att man ska vara uppmärksam i övriga landet för att se om de otillbörligen tilldelats bidrag trots att de saknar lokal verksamet. Vi vet ju att Sverigedemokraterna är ganska bra på att skyffla pengar uppåt i organisationen, kanske är det något som gäller även i SDU.


Vill ha ersättning för raxiresa till kommunfullmäktige

Efter måndagens sammanträde med kommunfullmäktige i Örebro ska en sverigedemokratisk ledamot sökt ersättning för taxiresa till mötet. Trots att det inte finns något sådant fält på arvodeslistan försökte den aktuella ledamoten att skriv dit begäran om reseersättning med taxi. Jag är ledsen att säga det men sånt får man stå för själv. 


Så det här med att försöka klämma ut extra pengar som man inte har rätt till verkar vara något som man är bra på inom den rasistiska rörelsen. Tja, hårdare tag mot bidragsfuskare kanske inte är helt fel.

SD Örebro ingen vacker syn

Jag har nog kommit fram till att Sverigedemokraterna i Örebro är en del av det jag föraktar mest med politik. De är få som sitter på många uppdrag. Det blir tydligt att partiet, tvärtemot vad de ofta försöker framhäva, bygger på en elitism.

I Örebro kommun är de 11 personer som ensamma ska representera drygt 4500 invånare i kommunens nämnder och i fullmäktige. Dessa personer sitter på i snitt 3.9 ganska tunga uppdrag i kommunen och landstinget. De personifierar maktkoncentration.

En liten grupp med politikerfamiljer

Utöver att det är en otroligt liten grupp med förtroendevalda kan vi se att det också förekommer flera personer som delar efternamn. 

Vi kan se Julia och David Kronlid som tillsammans lyckas sitta på uppdrag i riksdag, landsting och kommun. Julia Kronlid är visserligen ledig från riksdagen till april men hon har fortfarande följande uppdrag:

Gymnasienämnden - led
Skolnämnd nordost - led
Kommunfullmäktige - led
Landstingsfullmäktige - ers

David Kronlid är oppositionsråd i landstinget för Sverigedemokraterna men har lyckats samla på sig en ganska stor portfölj med uppdrag:

Programnämnd Barn och utbildning - led
Kommunstyrelsen - led
Kommunfullmäktige - led
Regionfullmäktige i Örebro - ers
Kommunfullmäktige-valberedning - ers
Landstingsfullmäktige - led

Vi kan också se Daniel och Anna Spiik som delar samma passion för politik. Anna Spiik har visserligen bara ett uppdrag i Skolnämnd Sydost men Daniel Spiik verkar desto mer upptagen med uppdrag i:

Östernärke områdesnämnd - led
Kommunfullmäktige - led
Landstingsfullmäktige - led

Detta är alltså endast 4 av 11 personer. Hela sammanställningen på SDs politiker i Örebro och deras uppdrag kan du hitta här:



En jämnförelse

Om vi ska sätta det i relation så kan jag använda mitt eget parti Miljöpartiet som exempel. Vi är drygt 44 personer som är förtroendevalda i nämnder i Örebro. Vi ska tillsammans representera drygt 5400 väljare.

Självfallet är vi inte helt fantastiska på att dela uppdragen. Många jobbar alldeles för hårt på lite för många uppdrag. Men vi är inte ens i närheten antalet uppdrag per person som Sverigedemokraterna. En stor anledning är nog just för att vi tar demokrati på allvar.

Risken med för många uppdrag

Ska man utge sig för att vara en folkets röst, vilket SD många gånger gör, är det viktigt att man inte har för många uppdrag. Risken finns då att man inte upplever den verklighet som många människor lever i varje dag. En verklighet som man uppger sig komma ifrån. 

För om man som Julia Kronlid har uppdrag i riksdag (även om hon är tillfälligt ledig), landsting och kommun hur ska man då kunna hinna hänga med i vad som händer utanför politikens lite egna värld? Alternativet är förstås heller inte så lockande, att strunta i att förvalta de röster man fått. Men det är direkt oansvarigt och oärligt mot väljarna.

Det hela visar på den orimliga situation representanterna för SD Örebro satt sig i när de inte delat på uppdragen. Det blir för mycket att göra så de fastnar i den fantasivärld som politiken många gånger kan vara. Eller så skolkar de från att förvalta det förtroende människor gett till dem. Men hur som helst är det deras problem som de måste ta ansvar för.


Min slutsats är att jag aldrig någonsin skulle rösta på, eller vilja vara medlem i, ett parti som styrs av en elit likt SD Örebro. Ett parti där makten är otroligt koncentrerad till några få människor som många också är släkt med varandra. Ett parti som uppger sig komma från verkligheten men som sitter på långt fler uppdrag än den genomsnittlige politikern i Sverige. Det finns helt klart något unket över det hela. Och då har jag inte ens tagit upp deras politik.


Rasisterna är emot ett fryshuset i Örebro

Under dagens kommunfullmäktige i Örebro när det debatterades om ett allaktivitetshus (á la Fryshuset) i Örebro så höll jag på att hoppa ur stolen när jag hörde SDs ersättare mumla om "svartskallar". De är nämligen emot att allaktivitetshuset läggs i stadsdelen Markbacken, som förmodligen inte har tillräckligt hög kvot av etniska svenskar.

De tycker enligt dem själva inte att sånt där (som handlar om ungdomars meningsfulla fritid och om att skolor får tillgång till bättre lokaler för idrottsverksamhet) inte tillhör kommunens kärnverksamhet och vill istället prioritera äldre och funktionsnedsatta. De är bra på att ställa grupper mot varandra.

Eller en annan möjlig orsak kan ju vara som Rasmus Persson (c) sa så bra "Allaktivitetshuset bygger ju på konceptet kring Fryshuset som länge jobbat för integration och mot vitmakt strukturer, så jag förstår att ni i SD är emot detta."

Förövrigt så var det återkommande att SDs ledamöter ville att underförstådda saker skulle skrivas ut, exempelvis att kommunens drogpolicy var en restriktiv drogpolicy (om ni nu trott något annat..) Detsamma kan man ju tycka borde gälla deras egen politik. Ska man tolka det underförstådda så är jag tämligen övertygad om att de är emot fryshusverksamheten för att de ser det som en satsning på invandrarungdomar i ett invandrartätt område.

Det de sedan kallar invandringskritik är ju ganska underförstått att det är rasism. Varför inte kalla det vid sitt rätta namn precis som SD själva föreslog?

Dubbelfel, och att inte skämta om dålig politik!

Igår kväll kollade jag en stund på Parlamentet på TV4. Det finns nog en ganska väletablerad syn på att det är det bästa programmet för politsk satir vi har i Sverige. Jag är inte längre helt övertygad. Medan jag kollade veckans duell kom jag till insikten att programmet de senaste åren helt tappat sin udd. Konstigt att jag upptäcker det först nu. 

Jag är inte emot att skämta om politik, jag tror egentligen att vårt samhälle har ett stor behov av politisk satir. Åtminstone behöver jag det! Det jag inte behöver däremot är kiss- och bajshumor, vilket det känns som programmet de senaste åren reducerats till. Spydiga och spetsiga politiska skämt har bytts mot billig komik.

Men hoppet är inte helt ute, Jag vill påminna att vi fortfarande har Soran Ismail. Han är den som kommer med armbågar till partier utan rädslan att trampa någon på tårna, samtidigt som han är rolig. Han är helt enkelt den enda som gör sina skämt till politik. Det är egentligen konstigt att vi inte längre riktigt helhjärtat vågar skämta om politik.
Vill vi ha komik kan vi välja att se något annat, något simpelt, men parlamentet är åtminstone för mig lite heligt. De bör fortsätta med att skämta om politik, på riktigt. Inte bara spela politiker som sedan råkar göra roliga saker, säga otippade saker som får en att fnissa lite. Det som krävs är att de rycker upp sig, höjer sina krav. Kanske kan coachen börja ge lite andra tips än att deltagarna ska bete sig som Chaplin.

Visst, det finns många som beskyller Soran Ismail för att gå lite väl hårt Sverigedemokraterna. Men det är fortfarande roligt! Min syn är att alla partier och politiker måste kunna ha en tillräcklig självdistans för att klara av att bli skämtade om. Till skillnad från SD tycker jag att kultur finns för att provocera, att parlamentets deltagare på riktigt började provocera och utmana oss att tänka efter skulle jag glatt ta emot. Det finns för mycket dumma politiska utspel för att inte skämta om det.

Jag vill ta ett exempel från veckans avsnitt när Soran fick frågan "Vad är ett dubbelfel?" svarade han blixtsnabbt "att gå på ett SD-möte iklädd burka!". Jag kan inte hjälpa men det är kul! Det är spontant och det är klockrent. Mer sådant behöver vi. Vi behöver det som ett sätt att politisera samhället. Politik behöver inte vara tråkigt, komik kan också vara politik!

Kanske är lösningen att produktionen bakom Parlamentet gör ett besök hos skaparna av Starke man på SVT. Sedan går de vidare och besöker en nyhetsredaktion för att se vad som är dagsaktuellt. Där någonstans borde vi kunna skapa ett program som ger oss det skratt vi behöver för att stå ut med det som händer i samhället, dålig politik, och de som styr. Ett program för politisk satir på riktigt!