Taxinota och bidrag utan förening

Sökt länsbidrag utan att ha någon styrelse

Nu har det blivit klart med hur landstingsbidragen ska fördelas till de politiska ungdomsförbunden i Örebro Län. Det var minst sagt en förvåning att Sverigedemokratisk Ungdom (SDU) sökt bidrag. Ingen har hört talas om att de finns i länet och när jag grävde djupare så visade det sig att de sökt bidrag utan att styrka att de vare sig har en förening eller verksamhet i länet.

Jag tycker att man ska vara uppmärksam i övriga landet för att se om de otillbörligen tilldelats bidrag trots att de saknar lokal verksamet. Vi vet ju att Sverigedemokraterna är ganska bra på att skyffla pengar uppåt i organisationen, kanske är det något som gäller även i SDU.


Vill ha ersättning för raxiresa till kommunfullmäktige

Efter måndagens sammanträde med kommunfullmäktige i Örebro ska en sverigedemokratisk ledamot sökt ersättning för taxiresa till mötet. Trots att det inte finns något sådant fält på arvodeslistan försökte den aktuella ledamoten att skriv dit begäran om reseersättning med taxi. Jag är ledsen att säga det men sånt får man stå för själv. 


Så det här med att försöka klämma ut extra pengar som man inte har rätt till verkar vara något som man är bra på inom den rasistiska rörelsen. Tja, hårdare tag mot bidragsfuskare kanske inte är helt fel.

SD Örebro ingen vacker syn

Jag har nog kommit fram till att Sverigedemokraterna i Örebro är en del av det jag föraktar mest med politik. De är få som sitter på många uppdrag. Det blir tydligt att partiet, tvärtemot vad de ofta försöker framhäva, bygger på en elitism.

I Örebro kommun är de 11 personer som ensamma ska representera drygt 4500 invånare i kommunens nämnder och i fullmäktige. Dessa personer sitter på i snitt 3.9 ganska tunga uppdrag i kommunen och landstinget. De personifierar maktkoncentration.

En liten grupp med politikerfamiljer

Utöver att det är en otroligt liten grupp med förtroendevalda kan vi se att det också förekommer flera personer som delar efternamn. 

Vi kan se Julia och David Kronlid som tillsammans lyckas sitta på uppdrag i riksdag, landsting och kommun. Julia Kronlid är visserligen ledig från riksdagen till april men hon har fortfarande följande uppdrag:

Gymnasienämnden - led
Skolnämnd nordost - led
Kommunfullmäktige - led
Landstingsfullmäktige - ers

David Kronlid är oppositionsråd i landstinget för Sverigedemokraterna men har lyckats samla på sig en ganska stor portfölj med uppdrag:

Programnämnd Barn och utbildning - led
Kommunstyrelsen - led
Kommunfullmäktige - led
Regionfullmäktige i Örebro - ers
Kommunfullmäktige-valberedning - ers
Landstingsfullmäktige - led

Vi kan också se Daniel och Anna Spiik som delar samma passion för politik. Anna Spiik har visserligen bara ett uppdrag i Skolnämnd Sydost men Daniel Spiik verkar desto mer upptagen med uppdrag i:

Östernärke områdesnämnd - led
Kommunfullmäktige - led
Landstingsfullmäktige - led

Detta är alltså endast 4 av 11 personer. Hela sammanställningen på SDs politiker i Örebro och deras uppdrag kan du hitta här:



En jämnförelse

Om vi ska sätta det i relation så kan jag använda mitt eget parti Miljöpartiet som exempel. Vi är drygt 44 personer som är förtroendevalda i nämnder i Örebro. Vi ska tillsammans representera drygt 5400 väljare.

Självfallet är vi inte helt fantastiska på att dela uppdragen. Många jobbar alldeles för hårt på lite för många uppdrag. Men vi är inte ens i närheten antalet uppdrag per person som Sverigedemokraterna. En stor anledning är nog just för att vi tar demokrati på allvar.

Risken med för många uppdrag

Ska man utge sig för att vara en folkets röst, vilket SD många gånger gör, är det viktigt att man inte har för många uppdrag. Risken finns då att man inte upplever den verklighet som många människor lever i varje dag. En verklighet som man uppger sig komma ifrån. 

För om man som Julia Kronlid har uppdrag i riksdag (även om hon är tillfälligt ledig), landsting och kommun hur ska man då kunna hinna hänga med i vad som händer utanför politikens lite egna värld? Alternativet är förstås heller inte så lockande, att strunta i att förvalta de röster man fått. Men det är direkt oansvarigt och oärligt mot väljarna.

Det hela visar på den orimliga situation representanterna för SD Örebro satt sig i när de inte delat på uppdragen. Det blir för mycket att göra så de fastnar i den fantasivärld som politiken många gånger kan vara. Eller så skolkar de från att förvalta det förtroende människor gett till dem. Men hur som helst är det deras problem som de måste ta ansvar för.


Min slutsats är att jag aldrig någonsin skulle rösta på, eller vilja vara medlem i, ett parti som styrs av en elit likt SD Örebro. Ett parti där makten är otroligt koncentrerad till några få människor som många också är släkt med varandra. Ett parti som uppger sig komma från verkligheten men som sitter på långt fler uppdrag än den genomsnittlige politikern i Sverige. Det finns helt klart något unket över det hela. Och då har jag inte ens tagit upp deras politik.


Den rasistiska reklamkampanjen är nära att lyckas.

Den rasistiska svartmålningen av muslimer och invandrare generellt är nästan lika väl genomförd som Coca Colas kidnappning av julen. På samma sätt som människor associerar jul och Coca Cola har allt fler börjat koppla samman Terrorism och Muslimer. 

Den senaste tidens händelse i Stockholm med självmordsbombningen har skakat igång en lite väl uppblåst samhällesdiskussion. Media ger vika för den rasistiska progagandakampanjen och pratar numera precis som SD om "våldsbejakande islamistisk extremism".

Trots att det finns terrorister som är högkristna så finns det inte ens motsvarande vokabulär för att beskriva den formen av terrorism. Istället för "radikalisering" och "extremism" (som är ord som andas individuellt ansvar) pratas det om "hjärntvätt" och "sinnessjukdom" (som antyder en oförmåga att rå på omständigheterna) vilket gör svartmålningen extremt tydlig.


Billström missar hela problemet

Idag skriver jag på Newsmill om att Tobias Billström missat hela problemet när det gäller integrationspolitiken. 

"Tobias Billström missar att rasism är ett centralt problem för att vi ska lyckas nå en integrationspolitik som inte i sig ger utryck för förtryckande strukturer. Ungdom Mot Rasism hoppas att Tobias Billström och de som delar hans politiska analys inser att rasismen är det verkliga problemet mot en fungerande integration."