att göra en Trulp

Jag har bestämt mig för att mynta ett nytt begrepp

Att göra en trulp; att utmana en självklar vinnare för att visa att det går att utmana.

På många sätt beundrar jag Joakim Philstrand-Trulp. Han är motkandidaten till den segertippade Gustav Fridolin i Miljöpartiets språkrörsval. Att kandidera mot en sådan stark kandidat är inte enkelt men nödvändigt.

På aftonbladet debatt skriver han såhär:

"Det skulle kännas som ett sovjetiskt val om det bara fanns en valmöjlighet för en av språkrörsposterna. Det vore särskilt pinsamt för oss gröna som värnar om demokrati. Kändisskap är inte i sig något kriterium för kompetens och jag uppmuntrar därför också andra att kandidera. Fler kandidater bör ge större legitimitet till det språkrör som faktiskt väljs."

Jag håller verkligen med och beundrar honom för att han väljer att ställa upp, just för att det ska finnas ett alternativ till språkrörsposten.

Det handlar inte om att jag inte tror att Gustav Fridolin skulle klara av att göra ett fantastiskt jobb för oss gröna som språkrör, för det gör jag verkligen! Men det är viktigt att processen är öppen, att det finns mer än en kandidat och där det är tydligt att alla kan kandidera. 

Att ställa upp i ett val såsom ett språkrörsval skulle kunna ses som ett sätt att förbruka det förtroendekapital man byggt upp inom rörelsen. Men att göra en trulp är ett sätt att ge hela rörelsen ett större förtroendekapital. Det finns inget pinsamt eller konstigt i det.


Andra om att göra en Trulp: Erik Thor & Yuri Silva

Jag ställer upp

Vi närmar oss våren och det är inte bara miljöpartiet som ska byta språkrör. Maria Ferm och Jakop Dalunde har som språkrör för Grön Ungdom gjort en fantastisk insats men kommer att avgå vid Riksårsmötet 2011. Stärkt av den öppna processen i Miljöpartiets språkrörsval och de offentligjorda kandidaturerna inom Grön Ungdom har jag bestämt mig för att offentliggöra att även jag ställer upp i valet av språkrör.

Det jag hoppas ska avgöra i språkrörsvalet är inte vem som är bäst idag. För jag tror det är nästan omöjligt att vissa samma kvalitet som våra avgående språkrör, för de har haft flera år på sig att ta sig dit de är idag. Istället borde det vara kandidaters potential, hur mycket de kan växa och utvecklas som språkrör, som vägleder er när ni ska rösta. 

Jag tror på Grön Ungdom som en plats att utvecklas

Politiker bör inte vara livstidspolitiker, men jag tycker heller inte att ungdomsförbundens företrädare ska vara några proffspolitiker. Grön Ungdom behöver inte bli en proffsigare organisation. Jag tror framgången finns i att våga fortsätta vara lite amatörer.

Det brukar vara populärt att citera en sångtext i sådana här sammanhang och jag vill inte vara sämre. Vem är då bättre än Kapten röd som skriver såhär: Alla vill till toppen och göra karriär. Vi vill ut i rymden, men stjärnorna finns här.

Visst kan vi göra saker bättre men det viktiga är att vi har roligt, påverkar världen i en positiv riktning och växer. Inte bara som organisation utan också att vi medlemmar får förutsättningar att växa som personer, som förändringsaktörer och om man vill som politiker. Det är alla vi medlemmar som är stjärnorna, och vi finns redan här.

Jag är övertygad om att jag både kan växa och göra ett bra jobb med att representera er som språkrör.


Varför Grön Ungdom och varför jag?
Jag valde att engagera mig i skolans elevråd och så småningom i barnrättsrörelsen istället för i ett parti. Helt ärligt fattade jag inte riktigt grejen med höger och vänster. Men snart insåg jag att det fanns ett parti som varken var höger eller vänster och som stod för precis de frågor som var viktiga för mig; rösträtt vid 16, slopa betygen, stärk elevdemokratin, göra barnkonventionen till lag och framförallt att ta unga på allvar. Det partiet var Miljöpartiet de gröna och jag blev medlem.

Med knappt 2 år i partiet har jag valt att lägga mycket av mitt krut på det lokala arbetet i Grön Ungdom. Det är något som utvecklat mig enormt. Det finns inget att jämföra med att se en lokalgrupp växa fram framför sina ögon och veta att man varit en del av det.

Jag har alltså inte haft massa uppdrag i Grön Ungdom, men däremot har jag ganska stor erfarenhet av uppdrag i ideella organisationer både lokalt och på riksnivå. Jag har startat lokalgrupper och drivit kampanjer i regn och snöstormar. Jag har även suttit med i sammanträdesrum och tagit beslut som är avgörande för organisationers framtid. Det är erfarenheterna från det lilla till det stora som jag vill ta med mig till Grön Ungdom.


Jag minns fortfarande den känsla jag hade efter min allra sista debatt i valrörelsen. Det var på en gymnasieskola i Örebro och jag gick därifrån stärkt av det stora förtroende som eleverna visade för miljöpartiet. Ingen debatt är lätt, men det kändes som det inte varit några problem alls. Jag insåg att det måste vara för att jag företrädde en fantastisk politik som målade upp en tydlig bild av vad vi vill med framtiden.

Jag har förstått att det är den känsla man får av att driva politik som inte pratar till människors egoistiska sidor eller till deras rädsla utan istället till deras förstånd och medmänsklighet. Med en så fantastisk politik i ryggen kan jag tänka mig att bli ert språkrör.

Jag kan nog inte allt som man helst borde kunna, men sen är det ju så att ingen riktigt kan allt. För att vara riktigt ärlig är så är mina kunskaper på miljöområdet försumbara. Men nyckeln till att lära sig det som krävs tror jag är att omge sig med bra och duktiga människor, och jag vill ta del av er kunskap i de frågor där ni är bättre än mig.

Ett hållbart engagemang med mervärde!

Vid sidan av att vara språkrör är min ambition att få tid till mina politiska uppdrag i Örebro kommun och att jobba som ledsagare eller personlig assistent för teckenspråkiga. Jag är beredd att ta ett uppehåll från mina studier till teckenspråkstolk för att bli språkrör, men vill inte helt lägga den delen av mitt liv åt sidan. Jag ser det som i en del i ett hållbart engagemang att göra något litet vid sidan av som är något helt annorlunda.

Idag har våra språkrör jobbat 50% som spårkrör för Grön Ungdom och samtidigt lyckats jobba 50% för Miljöpartiet i riksdagen för att få en rimlig inkomst. Jag är beredd att jobba stenhårt minst lika mycket, men vill försöka göra något annat på den övriga tiden. Det betyder inte att min kandidatur är halvhjärtad. Jag tycker om att slita och det skulle jag verkligen göra för er.


Som många andra har jag några frågor som jag tycker om att prata om:

Barns rättigheter och skolfrågor
Som skolpolitiker i min hemkommun Örebro vill jag ta med mig tankar och erfarenheter för att använda i uppdraget som språkrör. För jag tror just att skolfrågor är ett område som miljöpartiet har mycket potential inom. Vi har en fantastiskt politik som pratar om barn och unga som förändringsaktörer och att det är viktigt att de har inflytande över beslut som berör dem.
 

Tillgänglighetsfrågor glöms ofta bort
Tillgänglighetsfrågor är ofta inte så prioriterat i politiken, men för människor som drabbas av otillgänglighet eller diskriminering så finns det inget viktigare. Genom mina studier har jag verkligen fått upp ögon för just tillgänglighetsfrågor och det är något jag vill försöka lyfta upp på den politiska dagordningen. Det är kanske inte någon vidare spännande politik ur ett mediaperspektiv, men det är en politik som kan förbättra människors vardag. 

Att bemöta rasismen är en annan utmaning vi står inför

Tidigare har jag jobbat antirasistiskt genom mitt styrelseuppdrag i Ungdom Mot Rasism men är beredd att lämna även det för att företräda Grön Ungdom. Att ha en ideologi med starkt människovärde i ryggen när man tar debatten mot rasismen tror jag är viktigt. På många sätt tycker jag att sakpolitiska organisationer är ovärderliga, men ibland är det de politiska partierna som måste ta ställning. Jag vill ta debatten för Grön Ungdoms räkning för jag tror vi har de rätta perspektiven och den rätta politiken.
 

Att ha en fot kvar i verkligheten tror jag är viktigt. En lokal miljöpartist myntade en gång på ett medlemsmöte begreppet “vaccination mot makt”. Att kunna förhålla sig till det politiska spelet utan att förlora sig själv eller sin gröna kompass tror jag underlättas av att just göra något vid sidan av. Mitt mål är inte att bli livstidspolitiker eller ens heltidspolitiker utan jag vill så småningom bli teckenspråkstolk. Genom att jobba med människor vid sidan av vill jag vaccinera mig själv för att inte fastna alldeles för mycket i den politiska världen.


Det kanske viktigaste att veta om mig är att jag är rädd för makt. Jag tror det är en rädsla som är viktig för att bli en bra företrädare i ett representativt system. För som spindelmannen säger: With great power comes great responsibility". Jag vill göra rätt för mig och därför kommer jag att lyssna in er. Det finns inget viktigare i Grön Ungdom än oss medlemmar.

Kanske vinner jag inte valet, men det viktiga är att det finns valmöjligheter. Att det finns flera kandidater att välja på är det som gör vårt parti och vårt förbund demokratiskt och öppet.
 

Några andra som kandiderar till språkrör är: Anders Schröder och Yuri Silva och Björn Lindgren

Tidigare betyg är inte vägen till mer kunskap

Tråkigt att S har lagt sig för Björklund och Alliansregeringens betygspolitik. Eller ja, skolpolitik. För den enda skolpolitik de har verkar vara om just betyg.

Kunskap står inte i fokus i Björklunds skola. 

Extra tydligt blir det om vi kollar närmre på det nya förslaget till betygssystem. Fem betygssteg men det finns bara kriterier för vilken kunskap som krävs för tre av dem. Med andra ord är betygsstegen i sig viktigare än kunskapen som ska krävas.

Björklund har flera gånger gått till val på att motverka flumskolan, men om något så är det flummigt att ha betygsteg utan att ha bestämt vilka mål och kriterier som eleverna ska uppfylla för att få dem. Hur bidrar det till tydlighet eller kunskap?

Sen ska vi också komma ihåg att allt fler får bättre betyg medan de klarar sig sämre i internationella jämförelser. Betygen och kunskap verkar inte riktigt hänga ihop.


Tidigare betyg är inte vägen till mer kunskap

Socialdemokraterna har börjat närma sig Folkpartiet och Alliansregeringen i förhandlingarna om att sänka betygsåldern. Alliansen vill ha från sexan och Socialdemokraterna från sjuan. Det finns alltså en stor risk att de kommer lyckas överbrygga den lilla skillnaden. 

Men Miljöpartiet och Vänsterpartiet gick ju med på betyg från sjuan i de rödgröna överenskommelserna inför valet? Jo det är sant, men det är för att betyg inte är så intressant egentligen. Det var ett sätt att försöka göra Socialdemokraterna lite glada. Det viktiga i den rödgröna skolpolitiken var att införa skriftliga omdömen i grundskolan. Det är där vi kan hitta framtiden för en kreativ och kunskapsrik skola.Problemet är att Socialdemokraterna med stor sannolikhet kommer lägga sig platt för Alliansen utan att skriftliga omdömen ens kommer på tal.


Skolpolitik är mer än betyg

Det viktiga i skolan är inte att få bokstäver på ett papper. Men tyvärr går vi allt mer mot en skola där betyget inte längre är ett verktyg utan ett mål i sig. I skolan är det kunskapen som borde vara i centrum inte ett betyg. Den utveckling vi ser nu är något som skolpolitiker på allvar bör se som ett problem. Vad händer om vi en dag glömt att skolan handlar om just kunskap?


Det som behövs för att stödja eleverna är tydlighet.

(Något som ett betygsystem med fem steg men bara tre kriterier inte kan ge) Det är här som skriftliga omdömen kan få en viktig roll. Det är ett sätt att främja dialog mellan lärare och elever med fokus på elevens kunskapsutveckling. Istället för att sätta en bokstav eller siffra på elevens prestation så blir skriftliga omdömen ett sätt att prata om elevens starka sidor och vad eleven behöver fokusera på. 

Betygssnack har vi alla haft, ofta genom att läraren muntligt går igenom vad vi ska jobba mer med. Men tänk vilken tydlighet det skulle bli om läraren samtidigt skrev ner allt detta i ett omdöme. Med samtalet på papper gynnar det oss glömska elever, och för lärare som ändrar sig efter ett halvår blir det ett sätt att hålla sig vid sina ord. Tydlighet helt enkelt.


Idag går jag på en folkhögskola.

Flum säger ni, för de använder sig ju inte ens av betyg. Otroligt lärorikt och tydligt säger jag som har tät och bra återkoppling med mina lärare. Med mina prestationer väl dokumenterade på ett sätt där jag förstår vart jag ligger idag, vad jag gör bra och vad jag behöver utveckla så känner jag inget annat än trygghet och en kunskapstörst. Tänk om fler fick uppleva den, och tidigare.


Att gå från betygsskolan till kunskapsskolan är en del i en skola för framtiden. Att ge eleverna inflytande, makt och respekt är en annan viktig del som jag får ta en annan dag.

Jorden har inga föräldrar som kan sätta in lite mer på kontot

Idag är dagen då världen går över gränsen från att leva på årets avkastningen av jordens resurser till att börja leva på naturens kapital, rapporterar WWF genom DN

Det är alltså idag den 21 Augusti som vi redan förbrukat den andel som jorden har att ge oss för detta år, och framför oss har vi konsumtionshögtider som julhelgen och mellandagsrean. Då vi nu börjar ta av resurskapitalet så kommer avkastningen att minska, vilket betyder att detta datum tidigareläggs nästa år. Gör vi inget åt att minska vår överkonsumtion kommer gränsen för hållbarhet att inträffa allt tidigare på året.

Som exempel på detta vill jag nämna att den här dagen, den så kallade Earth Overshoot Day, inträffade 25 september förra året men redan den 21 Augusti i år. Skrämmande snabbt går vi mot att förbruka jordens resurser.

 

Då många i världen gillar ekonomi mer än just världen tänkte jag försöka förklara med lite enkelt ekonomi och banksnack om hur det här med ekologisk hållbarhet fungerar.

Om världen är ett bankkonto så är världens resurser, i form av järn, metaller, olja och träd mm, saldot. Alltså så mycket pengar som finns på kontot.

Eftersom världen inte har några föräldrar som kan sätta in mer pengar, eller kan spela lite på aktiemarknaden så kommer saldot inte att öka. Varje år så kommer lite ränta på de pengar som finns på bankkontot. I verkligheten handlar det om att skogar växer lite och att fiskar förökar sig.

Men när vi tar ut mer pengar från kontot än vad vi får i ränta så börjar vi ta av det saldo som fanns från början. Då kommer räntan nästa år att bli mindre. Och om vi inte gör förändringar så vi tar ut mindre pengar nästa år så kommer vi ta mer av det ursprungliga saldot och räntan kommer fortsätta att minska. I verkligheten handlar det om att vi hugger ned skogar så de inte kan växa till sig, att vi fiskar upp alla fiskar så de inte kan föröka sig osv. 

Som sagt, jorden har inga föräldrar som kan komma med mer pengar när det börjar krisa. Därför måste vi redan nu börja jobba med att minska vår konsumtion och det resursslukeri som pågår just nu som äter upp kapitalet av jordens resurser.

För varje dag, månad och år vi skjuter upp att ta tag i problemet kommer kapitalet att minska. Det betyder att avkastningen ständigt minskar vilket i förlängning leder till att vi måste vänja oss vid en lägre avkastning och material standard ju längre vi väntar med en omställning till ett hållbart samhälle.

 

Fast, det är kanske inte just du som drabbas av att resurserna tar slut, utan det är kanske dina barn och barnbarn. Eller du kanske inte planerar att få barn så dig rör det ju inte. Det är ju ett juste sätt att tänka.. långsiktigt hörru.

 

Jag tror att vi behöver en regering som tar det här hotet på allvar, kärnkraft är inte svaret, och det verkar tyvärr vara det enda svaret som alliansen har i sin "miljöpolitik". Ibland påstås det att miljöpartiet inte behövs nu när alla partier har miljöpolitik, men fortfarande saknas det politik med substans som kan möta allvarliga problem som detta med hur vi överkonsumerar jordens resurser. 

Tänkte bara säga att sikta på tillväxt och att konsumera igång ekonomin är knappast en särskilt bra lösning.

 

Andra på samma ämne: Hållplats Håden, Camino, Jakob Lundgren

Media: Sydsvenskan

de Rödgröna: stöd utveckling av digitala bibliotek

Politikerveckan i Almedalen var som ett stort rus med alldeles för mycket saker som hände och jag hann aldrig riktigt processera allt som maldes i media. En sak skulle jag vilja uppmärksamma och skriva lite om. De rödgrönas utspel på newsmill att: "Digitalisera kulturennu!".

 

Det finns en del som jag känner mig väldigt exalterad kring, det är faktiskt den första punkten i partiledarnas upprop:

"1. Kultur på ett klick - en digitaliseringssatsning för ökad tillgång till kultur

Den digitala revolutionen har skapat stora möjligheter för fler att ta del av kultur. Vi vill stärka och stimulera denna utveckling genom en bred satsning på att underlätta för fler att få tillgång till kultur genom att dra snabb nytta av den nya teknikens möjligheter. Samtidigt ska varje digitaliseringssatsning ske på ett sätt som säkerställer att upphovsrättsinnehavarna får betalt för vad de har skapat. Vi vill stödja utvecklingen av digitala bibliotek."

 

Under våren har jag själv och mina vänner Michael Horvath och Jakob Lundgren som kämpat för att Miljöpartiet ska driva frågan om att inrätta ett nationellt e-bibliotek som ger oss tillgång till en bred verksamling genom internet. Det var ett förslag som röstades igenom på Miljöpartiets kongress under våren.

Nu kommer en rödgrön överenskommelse med satsningar på att digitalisera biblioteken. Det är verkligen en politik för hela Sverige! Det är en kultur- och bibliotekspolitik som vill ge alla lika tillgång till kultur oavsätt vilken kommun de bor i. Kommunala och regionala skillnader bör inte spela roll, och genom att använda internet kan alla få lika tillgång.

 

Det är väldigt kul att se hur ens ideer från samtal sent på kvällen helt plötsligt är högst reella förslag som drivs i rikspolitiken.