Jag anklagar polisen för övervåld!

Under tisdagskvällen deltog jag i en blockad av flyktingförvaret i Flen för att försöka förhindra utvisningar av 6-8 irakiska flyktingar till Bagdad. Genom att använda oss av ickevåld såsom att bygga barrikader och sitta ivägen för transporten ville vi visa vårt motstånd till att människor utvisas trots att deras säkerhet inte kan garanteras i det land de ska deporteras till.

Kvällen och framförallt polisen spårade ur och möte våra fredliga protester med våld. Något de verkar planerat från första början. De hade satt en ambulans i beredskap trots att de vet att vi agerar fredligt och att ingen någonsin skadats i en blockad. Läs gärna mer på flyktingbloggen där jag skrivit lite mer ingående om händelserna.


Även Eskilstuna kuriren har skrivit om händelserna. Till dem har jag berättat om det övervåld polisen använde och när min vän blev oprovocerat biten av en polishund. Totalt blev 4 aktivister bitna av hundar och flera blev slagna med batonger.

– Vi agerade inte mot polisen, vi var ute efter att stoppa bussen. Vi satt utanför avspärrningarna och gjorde inget­ fel. Då blev vi påhoppade av en polis­patrull. Polisen har rätt att göra sitt jobb, men här gick de över gränsen, de mötte ickevåld med våld.

– Polisen lagförde ingen person under aktionen, det tyder ju på att vi inte gjorde något fel.

Niclas kompis blev biten av en hund vid ingripandet och tvingades söka akutvård i Katrine­holm.

– Hunden bet mig hårt i benet ovanför knät och släppte inte taget. Det gjorde jätteont. Sedan kom en polis, slog mig på armen och drog mig åt sidan. Hunden höll kvar sitt grepp ända tills bussen hade åkt förbi, säger Niclas­ kompis.

Det här skrev Nils Bryntesson på facebook om hundbettet:

Pratade precis med min vän som blivit biten. Stelkrampsprutor, risk för infektion och mer permanent knäskada men det värsta var utan tvekan traumat att bli attackerad av hund på polisorder. Känslan av att hunden inte släppte. Skräcken och skriket.

Polisen: de gick till angrepp för att göra fritagning.

Sanningen: de två småsprang till det ställe som var smalast och satte sig stilla i armkrok.

Lönen för att stå upp för den lilla, förtryckta människan utan röst i vårt demokratiska samhälle.


Jag tycker att polisen bör ta ansvar för att planerat ha använt övervåld mot oss fredliga aktivister. Jag tycker polisens insatschef ska ställas mot väggen med frågan varför han beslutat att polishundar och batonger ska användas. Hjälp mig och mina vänner genom att sprida detta!


Fler som skrivit om #blockad är Jonas Bergström - Ickevåld möts med våld | Josefine Arenius - #blockad inatt, och att inte hitta andra vågskålen | Mattlo på flyktingbloggen - Rapport från blockad i Märsta: Vi var där, och det var bra


Björks Buss tar ställning - slutkört åt migrationsverket

I förra månaden genomfördes en tvångsutvisning från migrationsverkets förvar i Sagåsen. För att transportera flyktingar till flygplatsen hade migrationsverket anlitat ett bussbolag, men som täckt över sin logotype och tagit bort nummerplåtarna. Trots detta kunde Ajour.se avslöja att bussbolaget var Björks Buss.

En mailaktion startades för att få Björks Buss att ta ställning och fortsättningsvis vägra köra åt migrationsverket och underlätta tvångsutvisningar. Jonas Bergström publicerar på sin blogg ett svar från företaget efter den omfattande mailaktionen:

Hej Jonas!

Björks buss har vid ett antal tillfällen utfört transporter åt svenska myndigheter, däribland Migrationsverket.

Givetvis är det så att vem som utför själva transporten till flygplatsen inte på något sätt påverkar utfallet för de personer som, efter beslut i den svenska rättsapparaten, avvisas.

Björks buss är ett familjeföretag med tydliga värderingar. För att det inte ska råda någon tvekan om detta har vi bestämt oss för att i fortsättningen inte utföra körningar åt Migrationsverket.

Med vänliga hälsningar

Kjell Nordin, VD

Björks Buss AB


Jag tycker Björks Buss ska ha en stor eloge för att de nu tagit ställning för mänskliga rättigheter och människovärdet när de i framtiden inte kommer ta uppdrag från migrationsverket. Det faktum att bussbolaget täckt över sin buss, och faktiskt brutit mot lagen genom att köra utan registreringsskyltar, visar på hur smutsig svensk migrationspolitik är och hur kontroversiellt det är att bidra till tvångsutvisningar. 

Alla internetaktivister som jobbat med mailaktionen har gjort ett fantastiskt och viktigt jobb för att utkräva ansvar. Det här är en viktig vinst för flyktingrörelsen och som visar att en så enkel sak att skicka mail för att utkräva ansvar är ett viktigt verktyg. 

Bra jobbat allesammans, men vi ses nog på en ny #blockad snart då vi fortfarande inte fått regeringen att stoppa sin inhumana flykringpolitik.


Andra om Björks Buss: Ajour.se

Rasismen och tvivlet av #pastorjean

Jag minns fortfarande rubrikerna för några år sedan sedan då riksdagsledamoten Fredrik Federley blev rånad på sin semesterresa i australien, en nyhet i sverige. Förra någon vecka sedan ska en israelisk bosättare ha attackerat fört väsen när Jan Björklund reste i landet. Också det en nyhet.

#pastorjean blev ingen nyhet

När den regimkritiske kongolesiske pastorn, Jean, skickas med svensk polis tillbaka till Kongo. (Vilket förmodligen skedde med hjälp av mutor i amerikanska dollar från svensk polis) Förs han sedan direkt från flygplatsen av millitär till ett hemligt fängelse för att torteras, blir det ingen nyhet. 

Eller knappt. Tack vare att flera flyktingaktivister och närstående till Jean har kämpat hårt att nå ut med hans berättelse. Det har varit svårt, och knappt tagit plats bland löpsedlar. Trots att det är en helt klart mer politisk nyhet än de två ovan. En nyhet som vi behöver för att kunna göra saker rätt.

Visar på ett systemfel

För det som skedde med utvisningen av Jean var att det blev tydligt att svensk migrationsrätt inte fungerar. Att det finns ett systemfel. Migrationsverket och migrationsdomstolen har båda beslutat att Jean kan skickas hem och att han faktiskt inte alls löper någon risk att torteras. Nu när han är tillbaka i Kongo, torterad och eftertraktad av regimen, så lyfter ingen myndighet något finger för att rätta till sitt misstag. Media tycks inte ha förstått nyhetsvärdet i Jeans berättelse. 

Källkritik och rasistiskt tvivel

Men så florerade tvivlet också, både det uppriktigt källkritiska och det rasistiskt hänsynslösa.Kanske finns det en förklaring på tvivlet i att Jean är en man som kommer från Kongo. Mycket tvivel i sociala medier kom från vissa rasistiska internetaktivister som helt enkelt verkade tro att alla mörkhyade är lögnare. Eller flyktingar generellt. Och att allt var en stor konspiration.

Bemötandet från människor som jobbar med media var helt klart mycket fräschare. Men jag har ändå några frågetecken.

Media menar att man måste kontrollera så fakta stämmer, att det tagit tid. Kanske är det med rätta. Men vem kollade upp och grävde länge för att se om Fredrik Federlay verkligen blev rånad, eller om personen som närmade sig Jan Björklund på sin resa verkligen var sådär hotfull? Och hade samma tvivel hos journalister uppstått även om inte de först nämnda hade påbörjat en smutskastningskampanj på twitter?

Kanske handlar det om en analys av nyhetsvärdet där många medier fått för sig att vi har lättare att känna medlidande med människor som Jan och Fredrik, som har lite ljusare hud, när något händer dem. Att nyhetsvärdet är större då. Än när en mörkhyad man, en flykting, skickas "hem" till sitt land där han blivit torterad. För vet vi svenskar ens vad tortyr är, hur det känns? Att hela Jeans berättelse är för svår för oss att ta till oss av. Att den nog inte säljer några tidningar.

Kanske ligger en förklaring i att det är jobbigt att skriva sånt som handlar om hur det fantastiska Sverige sviker människor och skickar dem till platser där de ska behöva utjuta sitt blod för att sedan bli fortsatt betvivlade, men denna gång inte av migrationsverket, utan denna gång av tidningar och media.


Nya bilder och bekräftelse från Diakonia

Som tur är har nya bilder tagits fram på Jeans skador. Dessa tillammans med att medarbetare hos Diakonia i Kongo som träffat Jean har gått ut med en bekräftelse på hans skador. Det känns svårt att nu rättfärdiga en mediatystnad med att källorna är otillförlitliga. Framförallt hoppas jag att rasisterna tystnar.

#pastorjean#pastorjean

Men det är problematisk. Att fler bilder behövts tas fram. Att så många människor behövt jobba så hårt för att bekräfta en mans berättelse om lidande och tortyr.

För min del känns det även ganska tydligt att det finns tydliga rasistiska strukturer som gör det svårt för Jean att bli betrodd även hos migrationsverket. Han fick nog ingen reell individuell prövning. Någon hade visst en förutfattad mening om att han ljög och överdrev. Att det nog inte var så farligt att bli utvisad till Kongo trots allt.

Jag ber och hoppas att Jean snart ska komma i säkerhet. Och det tycker jag är svenska myndigheters och politikers ansvar. Och arbetet att få dem att ta detta ansvar tänker jag bidra i.


Andra som skriver om #pastorjean: Jonas Bergström, Bengt Malmström, Stefan Swärd, Helt och Rent
Följ även twinglyflödet.

Därför deltar jag i #Blockad

Ikväll verkar det som att mellan 20-60 irakier kommer att utvisas från slutförvaret i Märsta. Trots att dessa människors säkerhet inte kan garanteras i Irak, och med stark avrådan från FN, Amnesty, EU samt Iraks egen regering väljer migrationsverket att genomföra utvisningen.

Jag kommer att delta på #blockad som genomförs utanför förvaret i märsta ikväll från kl 17.00 för att försöka stoppa utvisningarna. För jag tror inte på att medmänskligheten ska ta ett steg tillbaka för att upprätthålla de stora system som finns inom migrationspolitiken, men som inte tar hänsyn till människors liv och välmående.

Migrationsöverenskomelsen mellan MP och regeringen

Det finns en överenskommelse på Migrationsområdet mellan mitt parti, Miljöpartiet, och regeringen, vilka många menar ligger bakom dessa massutvisningar. Att miljöpattiet är en del av problemet. Men trots detta väljer jag att delta. för jag tror inte dey var såhär det var tänkt, och hursomhelst kan jag inte försvara det.

Jag tror att många delar i uppgörelsen har varit viktiga för en mer human migrationspolitik. Jag tänker på familjeåterföreningar för familjer från Somalia, vård och skola till papperslösa men också löften om bättre landsinformation. Men jag ser att regeringen inte infriat sina löften.

Jag är ganska övertygad om att det aldrig varit i Miljöpartiets mål att människor ska utvisas när det finns fara för deras liv och säkerheten i landet de utvisas till inte kan garanteras. Det är en sak att gå in i en överenskommelse kring politik där utvisning är ett av verktygen som finns, men med bättre landsinformation för att kunna säkerställa människors berättelser i asylprocessen och även säkerhetsläget i de länder människor kommer från. Att sedan få den politik som regeringen nu genomför är två helt olika saker.

Nu genomförs massutvisningar hejvilt. Människor, allt från ensamma barn till ensamma gamlingar, skickas huller om buller. Ibland till fel land! Ibland till förföljelse och död. Allt med en regering som läger allt ansvar på Miljöpartiet som ska ha köpt allt detta i överenskomelsen. Detta trots att regeringen inte hållit sin del av uppgörelsen och att det är moderaternas migrationsminister Tobias Billström som för en allt restriktivare politik än överenskommet.

Vi kan, och bör alla, göra det vi kan

I min hemstad Örebro har Miljöpartiet och Vänsterpartiet gått ihop för att få kommunen att ta ställning mot att den gemensamt ägda flygplatsen inte ska få användas som ett verktyg för massutvisningar. Vi anser inte att det är Örebro kommuns skattebetalare som ska få finansiera regeringens inhumana flyktingpolitik.

Trots den överenskommelse som gjorts i riksdagen, som må ha varit en god tanke men som inte blivit så bra då det inte verkar gå att lita på regeringen, så får vi hjälpas åt att göra vad vi kan för att stoppa att människor skickas till döden. Att stänga migrationsverkets tillgång till den lokala flygplatsen är ett av våra verktyg.

Ett annat verktyg är att helt enkelt ställa sig utanför slutförvaret och hindra transporten till flygplatserna. Och det är vad jag tänker göra ikväll. För har man något man tror på ska man kämpa för det på de sätt som finns tillgängliga.
Oftast väljer jag att göra det politiskt i kommunfullmäktige, men ikväll tänker jag göra det på gatan. Och jag hoppas du hjälper till.



Läs mer om hur #blockad går till här: Blockad - frågor och svar

Följ och retweeta #blockad på twitter ikväll!

SECO slår undan benen på elevråden

Idag skriver SECO (Sveriges Elevråds Centralorganisation)s ordförande Samir el-Sabini i ETC Örebro om elevers inflytande i skola. Men det är en fruktansvärt lustig läsning och jag delar verkligen inte SECOs perspektiv på elevinflytande.

Artikeln inleds med att organisationen applåderar utbildningsminister Björklunds beslut att ta bort möjligheten för kommuner och skolor att prova på att ha en skolstyrelse med elevmajoritet. Det förelåg aldrig ett tvång hos kommuner att ha detta utan öppnade upp möjligheten att testa om det var gynnsamt för skolan. 

"Elever vill inte påverka skolan"

SECOs utgångspunkt i sitt motstånd till lokala skolstyrelser med elevmajoritet grundas alltså i följande citat direkt från debattartikeln: "Nästan alla elever vill ha inflytande över sin skolgång, väldigt få vill ha det över hela skolan."

Det är en analys som jag inte är färdig att skriva under på. Det är nästan, lite hårt draget, som att avfärda att människor i länder med lång tradition av icke-demokratiska styrelseskick inte är intresserade av demokrati. Från min synvinkel handlar det om att många inte upplevt alternativet och därmed inte gör ett aktivt val. De barn och unga som jag träffar genom min politiska gärning  som politiker och aktiv i en rad organisationer är att de vill påverka men saknar verktyg. Vid en första anblick har de gett upp hoppet om att kunna påverka, de säger att de inte bryr sig, men när de sedan fattar att deras röst är viktig ropar de efter bättre möjligheter och makt att påverka. SECO slår undan benen på alla dessa kämpar när de påstår sig ha svaret på vad alla elever vill ha.

Påverka skolgång men inte skolan?!

Logiken i att elever ska kunna påverka skolgången utan att påverka skolan går inte heller ihop för mig. Om elever inte har makt och inflytande att påverka hela skolan begränsas möjligheterna att få reellt inflytande över sin skolgång. 

Så sent som idag satt jag med elever på en nedläggningshotad skola där flera politiker vill sprida ut skolans program på andra skolor. När eleverna inte fått makt eller ens chans att påverka skolan eller processen om hur programmen ska fördelas tappar de möjlighet att påverka sin skolgång de kommande åren, som mycket väl skulle kunna bli på en helt annan skola. 

För mig som politiker är elevernas synpunkter extremt viktiga, och de har rätt att vara med att påverka besluten som tas.

"Elever ska bli lyssnade till men kompetenta skolledare ska ta besluten"

Av anledningen jag skriver om ovan så delar jag inte heller SECOs syn på hur beslut ska tas i skolan. I debattartikeln står det även: "Skolans ledning ska skapa en trygghet för eleverna som gör att alla åsikter blir lyssnade till och att alla elever behandlas med respekt men de administrativa besluten bör i slutändan fattas av en kompetent och rättvis skolledare eller lärare." 

Självfallet delar jag synen på att skolan ska vara en trygg plats, att skolan ska lyssna till elevernas ideer. Men det låter fruktansvärt mycket som att SECO tycker att skolledningen gott kan jobba med att måla upp en bild och en känsla hos eleverna att de lyssnar, men att de sedan kan ta sina "kompetenta" beslut lite som de vill i sina stängda rum. Och sedan gärna kalla det elevinflytande.

Jag ska inte vara så hård. Det var kanske dumt skrivet. Men för att förbättra skolan är eleverna den främsta resursen i förändringen. Helt enkelt för att skolans ledning ska kunna skapa en trygg skola så behövs eleverna, och de behöver ha makt och inflytande över hur deras deltagande i arbetet ska se ut. Det räcker inte med att vi hoppas att skolledningen är god och att lärarna är bra och vill lyssna. Eleverna måste ha rättigheter och makt vid de tillfällen som intresset hos skolans vuxna skiljer sig mot elevernas. 

Elever behöver autonomi!

Däremot delar jag SECOs syn på att eleverna behöver autonomi när de organiserar sig. De ska själva kunna välja vad de ska prioritera och jobba med, och inte åläggas uppdrag från skolledningen. Men från mitt perspektiv är det möjligt inom skolans organisation som ett elevråd. SECO förespråkar nämligen fria organisationer, "elevkårer", utanför skolans väggar så att skolledningen inte kan styra eleverna. De väljer att likställa dessa elevkårerna med fackförbund. 

Till skillnad från medlemmar i facket saknar unga en inkomst att betala medlemsavgifter med. Det är en anledning till att jag tror mer på elevråd som finns inom skolans organisation, då jag anser att det är viktigt att elevråden får god finansiering genom fria resurser av skolan. Jag ser helt enkelt inte behovet av att bryta ut vartenda elevråd för att istället skapa elevkårer.

Tjänar på att höra till kommunen

En annan aspekt är att det elevråden kan tjäna på att finnas inom skolans väggar genom att de bjuds in till att vara del av en kommunens arbete. Exempelvis har vi i Örebro under flera år arrangerat sk gymnasiefullmäktige där elevråden setts som en del av den kommunala organisationen och kunnat lämna förslag direkt till kommunfullmäktige. 

Jag har förövrigt noterat en liknande tendens såsom hos SECO inom Sveriges Ungdomsråd där de vill avveckla alla ungdomsråd som finns inom den kommunala apparaten till fördel för ideella organisationer. Hur ungas inflytande ökas genom att slita bort unga från där makten finns har jag svårt att se. Jag ser det som djupt kontraproduktivt.

Så slutsatsen är att jag delar SECOs syn på att unga och elever ska kunna bestämma vad de vill jobba med att påverka gentemot skolan. Men tycker till skillnad från SECO att eleverna ska få sitta med vid bordet när besluten tas. De ska ha makt och rätten att påverka hur processerna sker inom skolan så att skolledningen på allvar kan ta del av elevernas kompetenser. För det är inte bara vuxna som har kompetens.

Nu minns jag även Almedalsveckan för några år sedan då Samir el-Sabini, ordförande för SECO ställer sig upp och säger att elevskyddsombud borde avskaffas. Att sedan jämföra sig med fackförbund är inte trovärdigt.


För kännedom vill jag påpeka att jag förr varit medlem i Sveriges Elevråd - SVEA och fått min bildning som elevrådare där. Perspektiven organisationerna emellan skiljer sig stundtals milslångt.