Björks Buss tar ställning - slutkört åt migrationsverket

I förra månaden genomfördes en tvångsutvisning från migrationsverkets förvar i Sagåsen. För att transportera flyktingar till flygplatsen hade migrationsverket anlitat ett bussbolag, men som täckt över sin logotype och tagit bort nummerplåtarna. Trots detta kunde Ajour.se avslöja att bussbolaget var Björks Buss.

En mailaktion startades för att få Björks Buss att ta ställning och fortsättningsvis vägra köra åt migrationsverket och underlätta tvångsutvisningar. Jonas Bergström publicerar på sin blogg ett svar från företaget efter den omfattande mailaktionen:

Hej Jonas!

Björks buss har vid ett antal tillfällen utfört transporter åt svenska myndigheter, däribland Migrationsverket.

Givetvis är det så att vem som utför själva transporten till flygplatsen inte på något sätt påverkar utfallet för de personer som, efter beslut i den svenska rättsapparaten, avvisas.

Björks buss är ett familjeföretag med tydliga värderingar. För att det inte ska råda någon tvekan om detta har vi bestämt oss för att i fortsättningen inte utföra körningar åt Migrationsverket.

Med vänliga hälsningar

Kjell Nordin, VD

Björks Buss AB


Jag tycker Björks Buss ska ha en stor eloge för att de nu tagit ställning för mänskliga rättigheter och människovärdet när de i framtiden inte kommer ta uppdrag från migrationsverket. Det faktum att bussbolaget täckt över sin buss, och faktiskt brutit mot lagen genom att köra utan registreringsskyltar, visar på hur smutsig svensk migrationspolitik är och hur kontroversiellt det är att bidra till tvångsutvisningar. 

Alla internetaktivister som jobbat med mailaktionen har gjort ett fantastiskt och viktigt jobb för att utkräva ansvar. Det här är en viktig vinst för flyktingrörelsen och som visar att en så enkel sak att skicka mail för att utkräva ansvar är ett viktigt verktyg. 

Bra jobbat allesammans, men vi ses nog på en ny #blockad snart då vi fortfarande inte fått regeringen att stoppa sin inhumana flykringpolitik.


Andra om Björks Buss: Ajour.se

Rasismen och tvivlet av #pastorjean

Jag minns fortfarande rubrikerna för några år sedan sedan då riksdagsledamoten Fredrik Federley blev rånad på sin semesterresa i australien, en nyhet i sverige. Förra någon vecka sedan ska en israelisk bosättare ha attackerat fört väsen när Jan Björklund reste i landet. Också det en nyhet.

#pastorjean blev ingen nyhet

När den regimkritiske kongolesiske pastorn, Jean, skickas med svensk polis tillbaka till Kongo. (Vilket förmodligen skedde med hjälp av mutor i amerikanska dollar från svensk polis) Förs han sedan direkt från flygplatsen av millitär till ett hemligt fängelse för att torteras, blir det ingen nyhet. 

Eller knappt. Tack vare att flera flyktingaktivister och närstående till Jean har kämpat hårt att nå ut med hans berättelse. Det har varit svårt, och knappt tagit plats bland löpsedlar. Trots att det är en helt klart mer politisk nyhet än de två ovan. En nyhet som vi behöver för att kunna göra saker rätt.

Visar på ett systemfel

För det som skedde med utvisningen av Jean var att det blev tydligt att svensk migrationsrätt inte fungerar. Att det finns ett systemfel. Migrationsverket och migrationsdomstolen har båda beslutat att Jean kan skickas hem och att han faktiskt inte alls löper någon risk att torteras. Nu när han är tillbaka i Kongo, torterad och eftertraktad av regimen, så lyfter ingen myndighet något finger för att rätta till sitt misstag. Media tycks inte ha förstått nyhetsvärdet i Jeans berättelse. 

Källkritik och rasistiskt tvivel

Men så florerade tvivlet också, både det uppriktigt källkritiska och det rasistiskt hänsynslösa.Kanske finns det en förklaring på tvivlet i att Jean är en man som kommer från Kongo. Mycket tvivel i sociala medier kom från vissa rasistiska internetaktivister som helt enkelt verkade tro att alla mörkhyade är lögnare. Eller flyktingar generellt. Och att allt var en stor konspiration.

Bemötandet från människor som jobbar med media var helt klart mycket fräschare. Men jag har ändå några frågetecken.

Media menar att man måste kontrollera så fakta stämmer, att det tagit tid. Kanske är det med rätta. Men vem kollade upp och grävde länge för att se om Fredrik Federlay verkligen blev rånad, eller om personen som närmade sig Jan Björklund på sin resa verkligen var sådär hotfull? Och hade samma tvivel hos journalister uppstått även om inte de först nämnda hade påbörjat en smutskastningskampanj på twitter?

Kanske handlar det om en analys av nyhetsvärdet där många medier fått för sig att vi har lättare att känna medlidande med människor som Jan och Fredrik, som har lite ljusare hud, när något händer dem. Att nyhetsvärdet är större då. Än när en mörkhyad man, en flykting, skickas "hem" till sitt land där han blivit torterad. För vet vi svenskar ens vad tortyr är, hur det känns? Att hela Jeans berättelse är för svår för oss att ta till oss av. Att den nog inte säljer några tidningar.

Kanske ligger en förklaring i att det är jobbigt att skriva sånt som handlar om hur det fantastiska Sverige sviker människor och skickar dem till platser där de ska behöva utjuta sitt blod för att sedan bli fortsatt betvivlade, men denna gång inte av migrationsverket, utan denna gång av tidningar och media.


Nya bilder och bekräftelse från Diakonia

Som tur är har nya bilder tagits fram på Jeans skador. Dessa tillammans med att medarbetare hos Diakonia i Kongo som träffat Jean har gått ut med en bekräftelse på hans skador. Det känns svårt att nu rättfärdiga en mediatystnad med att källorna är otillförlitliga. Framförallt hoppas jag att rasisterna tystnar.

#pastorjean#pastorjean

Men det är problematisk. Att fler bilder behövts tas fram. Att så många människor behövt jobba så hårt för att bekräfta en mans berättelse om lidande och tortyr.

För min del känns det även ganska tydligt att det finns tydliga rasistiska strukturer som gör det svårt för Jean att bli betrodd även hos migrationsverket. Han fick nog ingen reell individuell prövning. Någon hade visst en förutfattad mening om att han ljög och överdrev. Att det nog inte var så farligt att bli utvisad till Kongo trots allt.

Jag ber och hoppas att Jean snart ska komma i säkerhet. Och det tycker jag är svenska myndigheters och politikers ansvar. Och arbetet att få dem att ta detta ansvar tänker jag bidra i.


Andra som skriver om #pastorjean: Jonas Bergström, Bengt Malmström, Stefan Swärd, Helt och Rent
Följ även twinglyflödet.