Därför deltar jag i #Blockad

Ikväll verkar det som att mellan 20-60 irakier kommer att utvisas från slutförvaret i Märsta. Trots att dessa människors säkerhet inte kan garanteras i Irak, och med stark avrådan från FN, Amnesty, EU samt Iraks egen regering väljer migrationsverket att genomföra utvisningen.

Jag kommer att delta på #blockad som genomförs utanför förvaret i märsta ikväll från kl 17.00 för att försöka stoppa utvisningarna. För jag tror inte på att medmänskligheten ska ta ett steg tillbaka för att upprätthålla de stora system som finns inom migrationspolitiken, men som inte tar hänsyn till människors liv och välmående.

Migrationsöverenskomelsen mellan MP och regeringen

Det finns en överenskommelse på Migrationsområdet mellan mitt parti, Miljöpartiet, och regeringen, vilka många menar ligger bakom dessa massutvisningar. Att miljöpattiet är en del av problemet. Men trots detta väljer jag att delta. för jag tror inte dey var såhär det var tänkt, och hursomhelst kan jag inte försvara det.

Jag tror att många delar i uppgörelsen har varit viktiga för en mer human migrationspolitik. Jag tänker på familjeåterföreningar för familjer från Somalia, vård och skola till papperslösa men också löften om bättre landsinformation. Men jag ser att regeringen inte infriat sina löften.

Jag är ganska övertygad om att det aldrig varit i Miljöpartiets mål att människor ska utvisas när det finns fara för deras liv och säkerheten i landet de utvisas till inte kan garanteras. Det är en sak att gå in i en överenskommelse kring politik där utvisning är ett av verktygen som finns, men med bättre landsinformation för att kunna säkerställa människors berättelser i asylprocessen och även säkerhetsläget i de länder människor kommer från. Att sedan få den politik som regeringen nu genomför är två helt olika saker.

Nu genomförs massutvisningar hejvilt. Människor, allt från ensamma barn till ensamma gamlingar, skickas huller om buller. Ibland till fel land! Ibland till förföljelse och död. Allt med en regering som läger allt ansvar på Miljöpartiet som ska ha köpt allt detta i överenskomelsen. Detta trots att regeringen inte hållit sin del av uppgörelsen och att det är moderaternas migrationsminister Tobias Billström som för en allt restriktivare politik än överenskommet.

Vi kan, och bör alla, göra det vi kan

I min hemstad Örebro har Miljöpartiet och Vänsterpartiet gått ihop för att få kommunen att ta ställning mot att den gemensamt ägda flygplatsen inte ska få användas som ett verktyg för massutvisningar. Vi anser inte att det är Örebro kommuns skattebetalare som ska få finansiera regeringens inhumana flyktingpolitik.

Trots den överenskommelse som gjorts i riksdagen, som må ha varit en god tanke men som inte blivit så bra då det inte verkar gå att lita på regeringen, så får vi hjälpas åt att göra vad vi kan för att stoppa att människor skickas till döden. Att stänga migrationsverkets tillgång till den lokala flygplatsen är ett av våra verktyg.

Ett annat verktyg är att helt enkelt ställa sig utanför slutförvaret och hindra transporten till flygplatserna. Och det är vad jag tänker göra ikväll. För har man något man tror på ska man kämpa för det på de sätt som finns tillgängliga.
Oftast väljer jag att göra det politiskt i kommunfullmäktige, men ikväll tänker jag göra det på gatan. Och jag hoppas du hjälper till.



Läs mer om hur #blockad går till här: Blockad - frågor och svar

Följ och retweeta #blockad på twitter ikväll!

SECO slår undan benen på elevråden

Idag skriver SECO (Sveriges Elevråds Centralorganisation)s ordförande Samir el-Sabini i ETC Örebro om elevers inflytande i skola. Men det är en fruktansvärt lustig läsning och jag delar verkligen inte SECOs perspektiv på elevinflytande.

Artikeln inleds med att organisationen applåderar utbildningsminister Björklunds beslut att ta bort möjligheten för kommuner och skolor att prova på att ha en skolstyrelse med elevmajoritet. Det förelåg aldrig ett tvång hos kommuner att ha detta utan öppnade upp möjligheten att testa om det var gynnsamt för skolan. 

"Elever vill inte påverka skolan"

SECOs utgångspunkt i sitt motstånd till lokala skolstyrelser med elevmajoritet grundas alltså i följande citat direkt från debattartikeln: "Nästan alla elever vill ha inflytande över sin skolgång, väldigt få vill ha det över hela skolan."

Det är en analys som jag inte är färdig att skriva under på. Det är nästan, lite hårt draget, som att avfärda att människor i länder med lång tradition av icke-demokratiska styrelseskick inte är intresserade av demokrati. Från min synvinkel handlar det om att många inte upplevt alternativet och därmed inte gör ett aktivt val. De barn och unga som jag träffar genom min politiska gärning  som politiker och aktiv i en rad organisationer är att de vill påverka men saknar verktyg. Vid en första anblick har de gett upp hoppet om att kunna påverka, de säger att de inte bryr sig, men när de sedan fattar att deras röst är viktig ropar de efter bättre möjligheter och makt att påverka. SECO slår undan benen på alla dessa kämpar när de påstår sig ha svaret på vad alla elever vill ha.

Påverka skolgång men inte skolan?!

Logiken i att elever ska kunna påverka skolgången utan att påverka skolan går inte heller ihop för mig. Om elever inte har makt och inflytande att påverka hela skolan begränsas möjligheterna att få reellt inflytande över sin skolgång. 

Så sent som idag satt jag med elever på en nedläggningshotad skola där flera politiker vill sprida ut skolans program på andra skolor. När eleverna inte fått makt eller ens chans att påverka skolan eller processen om hur programmen ska fördelas tappar de möjlighet att påverka sin skolgång de kommande åren, som mycket väl skulle kunna bli på en helt annan skola. 

För mig som politiker är elevernas synpunkter extremt viktiga, och de har rätt att vara med att påverka besluten som tas.

"Elever ska bli lyssnade till men kompetenta skolledare ska ta besluten"

Av anledningen jag skriver om ovan så delar jag inte heller SECOs syn på hur beslut ska tas i skolan. I debattartikeln står det även: "Skolans ledning ska skapa en trygghet för eleverna som gör att alla åsikter blir lyssnade till och att alla elever behandlas med respekt men de administrativa besluten bör i slutändan fattas av en kompetent och rättvis skolledare eller lärare." 

Självfallet delar jag synen på att skolan ska vara en trygg plats, att skolan ska lyssna till elevernas ideer. Men det låter fruktansvärt mycket som att SECO tycker att skolledningen gott kan jobba med att måla upp en bild och en känsla hos eleverna att de lyssnar, men att de sedan kan ta sina "kompetenta" beslut lite som de vill i sina stängda rum. Och sedan gärna kalla det elevinflytande.

Jag ska inte vara så hård. Det var kanske dumt skrivet. Men för att förbättra skolan är eleverna den främsta resursen i förändringen. Helt enkelt för att skolans ledning ska kunna skapa en trygg skola så behövs eleverna, och de behöver ha makt och inflytande över hur deras deltagande i arbetet ska se ut. Det räcker inte med att vi hoppas att skolledningen är god och att lärarna är bra och vill lyssna. Eleverna måste ha rättigheter och makt vid de tillfällen som intresset hos skolans vuxna skiljer sig mot elevernas. 

Elever behöver autonomi!

Däremot delar jag SECOs syn på att eleverna behöver autonomi när de organiserar sig. De ska själva kunna välja vad de ska prioritera och jobba med, och inte åläggas uppdrag från skolledningen. Men från mitt perspektiv är det möjligt inom skolans organisation som ett elevråd. SECO förespråkar nämligen fria organisationer, "elevkårer", utanför skolans väggar så att skolledningen inte kan styra eleverna. De väljer att likställa dessa elevkårerna med fackförbund. 

Till skillnad från medlemmar i facket saknar unga en inkomst att betala medlemsavgifter med. Det är en anledning till att jag tror mer på elevråd som finns inom skolans organisation, då jag anser att det är viktigt att elevråden får god finansiering genom fria resurser av skolan. Jag ser helt enkelt inte behovet av att bryta ut vartenda elevråd för att istället skapa elevkårer.

Tjänar på att höra till kommunen

En annan aspekt är att det elevråden kan tjäna på att finnas inom skolans väggar genom att de bjuds in till att vara del av en kommunens arbete. Exempelvis har vi i Örebro under flera år arrangerat sk gymnasiefullmäktige där elevråden setts som en del av den kommunala organisationen och kunnat lämna förslag direkt till kommunfullmäktige. 

Jag har förövrigt noterat en liknande tendens såsom hos SECO inom Sveriges Ungdomsråd där de vill avveckla alla ungdomsråd som finns inom den kommunala apparaten till fördel för ideella organisationer. Hur ungas inflytande ökas genom att slita bort unga från där makten finns har jag svårt att se. Jag ser det som djupt kontraproduktivt.

Så slutsatsen är att jag delar SECOs syn på att unga och elever ska kunna bestämma vad de vill jobba med att påverka gentemot skolan. Men tycker till skillnad från SECO att eleverna ska få sitta med vid bordet när besluten tas. De ska ha makt och rätten att påverka hur processerna sker inom skolan så att skolledningen på allvar kan ta del av elevernas kompetenser. För det är inte bara vuxna som har kompetens.

Nu minns jag även Almedalsveckan för några år sedan då Samir el-Sabini, ordförande för SECO ställer sig upp och säger att elevskyddsombud borde avskaffas. Att sedan jämföra sig med fackförbund är inte trovärdigt.


För kännedom vill jag påpeka att jag förr varit medlem i Sveriges Elevråd - SVEA och fått min bildning som elevrådare där. Perspektiven organisationerna emellan skiljer sig stundtals milslångt. 



Avhoppet i gymnasienämnden inte överraskande

Idag kom beskedet att en Kristdemokrat i Gymnasienämnden kommer vägra att stödja majoritetens förslag om stor neddragning på Wadköpings Utbildningscenter. Miljöpartiet har varnat för att det är svårt att hålla jämna steg med majoriteten som inte haft en process kring de stora neddragningarna på WUC.

- Att en ledamot från majoriteten hoppar av beslutet visar ju tydligt att det saknats en process, säger Niclas Persson. Vi i oppositionen har varnat för att varken vi eller elever och lärare ute på skolorna hänger med i hur majoriteten resonerar, nu syns det i de egna leden.

Miljöpartiet har sedan beslutet att bevara Rudbecksskolan varit öppna för att ta ett större ansvar för skolan och hitta gemensamma lösningar där ingen skola behöver läggas ned. Thomas Esbjörnsson (S), ordförande för programnämnden lovade i våras i direktsänd radio att ingen skola skulle läggas ned.

- Vi tog det som positiva signaler från Socialdemokraterna och försökte vara konstruktiva och långsiktiga. Vi påminde dem därför om behovet av en ordentlig utredning kring gymnasieskolan redan i våras, säger Niclas Persson. Detta för att vi skulle kunna komma varandra närmre i skolfrågorna, men de var inte intresserade av något långsiktigt samarbete utan ville bara rädda Rudbeck utan att ta ansvar för hela gymnasieskolan.

Miljöpartiet hoppas nu att majoriteten ska öppna upp processen och ta fram underlag så att nämnden kan hitta den bästa vägen framåt med ordentlig fakta. Vår förhoppning är att majoriteten framöver kan visa sig öppna för olika alternativ.

För mer information, kontakta gärna (tillgänglig på telefon hela dagen):

Niclas Persson 073-841 72 63

Ledamot i Gymnasienämnden



Miljöpartiet: alla skolor kan få finnas kvar

Miljöpartiets pressmeddelande som skickades ut efter mötet om gymnasieskolan som majoriteten bjudit in till:

Gymnasieskolan i Örebro har under en lång tid fått leva med olika besked och en oviss framtid. Miljöpartiet deltog i dagens möte anordnat av majoriteten i syfte att konstruktivt och förutsättningslöst försöka hitta nya lösningar. Det innebär att en ny bred utredning initieras där alla aspekter av gymnasieskolans framtid tittas på. Det avvisades av majoriteten som inte visade någon vilja att göra en sådan utredning innan man fattar beslut om att lämna några av stadens bästa skollokaler.

-         Det var väntat att vi inte skulle kunna komma överrens. Vi erbjöd då att istället diskutera hur en utökad dialog mot skolorna kan skapas, där gymnasiefullmäktige utvecklas och där lärare ges möjlighet att samverka mellan skolorna, säger Niclas Persson. Elever och lärares inflytande över den kommunala gymnasieskolan är viktigt för kvaliteten, och särskilt viktigt nu när det är så rörigt för att inte skolor ska ställas mot varandra.

Eftersom vi vet att elevunderlaget kommer att gå upp igen inom bara några år, menar Miljöpartiet att det här är ett oerhört kortsiktigt sätt att behandla elever och lärare på. Istället för nedläggningar tror vi att det går att anpassa lokalerna under några år. Därför behövs det en plan för framtidens gymnasieskola.

-         Vi menar att man måste börja från början. Vi tror nämligen inte att några skolor alls behöver läggas ner och har därför budgeterat så att alla skolor i Örebro kan finnas kvar, säger Helena Bosved. Det är heller inte önskvärt med skolor som blir större och större, där elever inte blir sedda.

För mer information, kontakta gärna:

 

Niclas Persson, ledamot i Gymnasienämnden (MP)                                073-841 72 63

Helena Bosved, ersättare i Gymnasienämnden (MP)                               076-551 43 38

I Media: Skolbesparingar kan avgöras idag - Sveriges Radio | Nu bjuder S in till möte om Örebros gymnasieskolor - NA

Andra om gymnasieskolan: Staffan Werme(FP) | Maria Haglund (M) | Kent Persson (M)

Esbjörnsson stänger ute fritidspolitiker

Thomas Esbjörnsson har bjudit in oppositionen till samtal om gymnasieskolan skriver NA. Det åter ju fantastiskt bra. Fast det är samtidigt väldigt lustigt. Jag tycker att vi ganska ofta träffas och pratar om gymnasieskolan i gymnasienämnden. Fast denna gången är det ju inte jag som sitter i både programnämnden och gymnasienämnden som bjudits in. Mötet Esbjörnsson bjudit in till fick jag veta genom mina kommunalråd - som fått inbjudan istället.

Fritidspolitiker stängs ute

När kommunalråd bjuder in andra kommunalråd till möten på rådhuset stängs vi fritidspolitiker ute. Trots att det är vi som sitter i nämnderna som hanterar frågorna och som är insatta. Det är ganska problematiskt.

Jag har stort förtroende till mina kommunalråd, men även de är människor och har väldigt mycket att göra i sina egna nämnder. Helt plötsligt ska de ta på sig mer arbete och sätta sig in i gymnasienämndens arbete också. Frågan är då varför vi ens har en gymnasienämnd om beslutet ska tas någon annanstans.

Erbjuds ingen ersättning för mötet

Som ansvarig för skolpolitiken i Miljöpartiet, och som fritidspolitiker tycker jag det är ytterst svårt när det inte är möjligt att följa med där besluten tas. Såklart kan jag gå på mötet som representant för mitt parti, men om jag förstått det rätt utgår inget arvode för det extra möte som Esbjörnsson kallat till. Det är varken ett riktigt gymnasienämndsmöte eller programnämndsmöte.

Jag ska alltså gå dit mitt på dagen utan att veta om jag får ersättning medan Esbjörnsson gör det som heltidsjobb med en rätt bra lön som kommunalråd. Eftersom jag måste planera mitt liv med en annan verklighet än att bara klara mig som politiker, blir mötet otillgängligt.

Dialogen varken smart eller juste

Jag uppfattar det åtminstone som varken smart eller juste av majoriteten att jobba på detta sätt. Det kommer vara svårare att få bra samtal med oppositionen och det är inte riktigt rättvist mot oppositionspartierna när man söker upp helt andra politiker än de som är insatta i frågorna. Kanske framförallt då fritidspolitiker måste ta ett ännu större ansvar på sin obetalda fritid för att möta sina kommunalråd och sätta dem in i allt som händer i sin nämnd.

Symptomatiskt för WUC-karusellen

Det ska sägas att såhär har hela karusellen med WUC och Virginska hanterats. Information har inte nåt ut till oss ansvariga politiker i oppositionen. Majoriteten går ut och berättar sina planer ute på skolorna, men vi politiker i oppositionen får i medierna läsa att vi fått information.


Det är ganska tydligt att Örebro fått en majoritet som inte riktig jobbar med politik som vi andra i samhället är vana vid. Beslut tas inte längre öppet i nämnderna och styrelserna (som inte haft så få ämnen på flera mandatperioder) trots att det tas en massa beslut i rasande fart. Vart de tas istället är det dock ingen som riktigt förstått. Då är det inte lätt för vare sig opposition och media att granska makten. Det tycker inte jag verkar särskilt bra för demokratin.

Läs också: WUC måste inte läggas ned

Media: NA