Jag ställer upp

Vi närmar oss våren och det är inte bara miljöpartiet som ska byta språkrör. Maria Ferm och Jakop Dalunde har som språkrör för Grön Ungdom gjort en fantastisk insats men kommer att avgå vid Riksårsmötet 2011. Stärkt av den öppna processen i Miljöpartiets språkrörsval och de offentligjorda kandidaturerna inom Grön Ungdom har jag bestämt mig för att offentliggöra att även jag ställer upp i valet av språkrör.

Det jag hoppas ska avgöra i språkrörsvalet är inte vem som är bäst idag. För jag tror det är nästan omöjligt att vissa samma kvalitet som våra avgående språkrör, för de har haft flera år på sig att ta sig dit de är idag. Istället borde det vara kandidaters potential, hur mycket de kan växa och utvecklas som språkrör, som vägleder er när ni ska rösta. 

Jag tror på Grön Ungdom som en plats att utvecklas

Politiker bör inte vara livstidspolitiker, men jag tycker heller inte att ungdomsförbundens företrädare ska vara några proffspolitiker. Grön Ungdom behöver inte bli en proffsigare organisation. Jag tror framgången finns i att våga fortsätta vara lite amatörer.

Det brukar vara populärt att citera en sångtext i sådana här sammanhang och jag vill inte vara sämre. Vem är då bättre än Kapten röd som skriver såhär: Alla vill till toppen och göra karriär. Vi vill ut i rymden, men stjärnorna finns här.

Visst kan vi göra saker bättre men det viktiga är att vi har roligt, påverkar världen i en positiv riktning och växer. Inte bara som organisation utan också att vi medlemmar får förutsättningar att växa som personer, som förändringsaktörer och om man vill som politiker. Det är alla vi medlemmar som är stjärnorna, och vi finns redan här.

Jag är övertygad om att jag både kan växa och göra ett bra jobb med att representera er som språkrör.


Varför Grön Ungdom och varför jag?
Jag valde att engagera mig i skolans elevråd och så småningom i barnrättsrörelsen istället för i ett parti. Helt ärligt fattade jag inte riktigt grejen med höger och vänster. Men snart insåg jag att det fanns ett parti som varken var höger eller vänster och som stod för precis de frågor som var viktiga för mig; rösträtt vid 16, slopa betygen, stärk elevdemokratin, göra barnkonventionen till lag och framförallt att ta unga på allvar. Det partiet var Miljöpartiet de gröna och jag blev medlem.

Med knappt 2 år i partiet har jag valt att lägga mycket av mitt krut på det lokala arbetet i Grön Ungdom. Det är något som utvecklat mig enormt. Det finns inget att jämföra med att se en lokalgrupp växa fram framför sina ögon och veta att man varit en del av det.

Jag har alltså inte haft massa uppdrag i Grön Ungdom, men däremot har jag ganska stor erfarenhet av uppdrag i ideella organisationer både lokalt och på riksnivå. Jag har startat lokalgrupper och drivit kampanjer i regn och snöstormar. Jag har även suttit med i sammanträdesrum och tagit beslut som är avgörande för organisationers framtid. Det är erfarenheterna från det lilla till det stora som jag vill ta med mig till Grön Ungdom.


Jag minns fortfarande den känsla jag hade efter min allra sista debatt i valrörelsen. Det var på en gymnasieskola i Örebro och jag gick därifrån stärkt av det stora förtroende som eleverna visade för miljöpartiet. Ingen debatt är lätt, men det kändes som det inte varit några problem alls. Jag insåg att det måste vara för att jag företrädde en fantastisk politik som målade upp en tydlig bild av vad vi vill med framtiden.

Jag har förstått att det är den känsla man får av att driva politik som inte pratar till människors egoistiska sidor eller till deras rädsla utan istället till deras förstånd och medmänsklighet. Med en så fantastisk politik i ryggen kan jag tänka mig att bli ert språkrör.

Jag kan nog inte allt som man helst borde kunna, men sen är det ju så att ingen riktigt kan allt. För att vara riktigt ärlig är så är mina kunskaper på miljöområdet försumbara. Men nyckeln till att lära sig det som krävs tror jag är att omge sig med bra och duktiga människor, och jag vill ta del av er kunskap i de frågor där ni är bättre än mig.

Ett hållbart engagemang med mervärde!

Vid sidan av att vara språkrör är min ambition att få tid till mina politiska uppdrag i Örebro kommun och att jobba som ledsagare eller personlig assistent för teckenspråkiga. Jag är beredd att ta ett uppehåll från mina studier till teckenspråkstolk för att bli språkrör, men vill inte helt lägga den delen av mitt liv åt sidan. Jag ser det som i en del i ett hållbart engagemang att göra något litet vid sidan av som är något helt annorlunda.

Idag har våra språkrör jobbat 50% som spårkrör för Grön Ungdom och samtidigt lyckats jobba 50% för Miljöpartiet i riksdagen för att få en rimlig inkomst. Jag är beredd att jobba stenhårt minst lika mycket, men vill försöka göra något annat på den övriga tiden. Det betyder inte att min kandidatur är halvhjärtad. Jag tycker om att slita och det skulle jag verkligen göra för er.


Som många andra har jag några frågor som jag tycker om att prata om:

Barns rättigheter och skolfrågor
Som skolpolitiker i min hemkommun Örebro vill jag ta med mig tankar och erfarenheter för att använda i uppdraget som språkrör. För jag tror just att skolfrågor är ett område som miljöpartiet har mycket potential inom. Vi har en fantastiskt politik som pratar om barn och unga som förändringsaktörer och att det är viktigt att de har inflytande över beslut som berör dem.
 

Tillgänglighetsfrågor glöms ofta bort
Tillgänglighetsfrågor är ofta inte så prioriterat i politiken, men för människor som drabbas av otillgänglighet eller diskriminering så finns det inget viktigare. Genom mina studier har jag verkligen fått upp ögon för just tillgänglighetsfrågor och det är något jag vill försöka lyfta upp på den politiska dagordningen. Det är kanske inte någon vidare spännande politik ur ett mediaperspektiv, men det är en politik som kan förbättra människors vardag. 

Att bemöta rasismen är en annan utmaning vi står inför

Tidigare har jag jobbat antirasistiskt genom mitt styrelseuppdrag i Ungdom Mot Rasism men är beredd att lämna även det för att företräda Grön Ungdom. Att ha en ideologi med starkt människovärde i ryggen när man tar debatten mot rasismen tror jag är viktigt. På många sätt tycker jag att sakpolitiska organisationer är ovärderliga, men ibland är det de politiska partierna som måste ta ställning. Jag vill ta debatten för Grön Ungdoms räkning för jag tror vi har de rätta perspektiven och den rätta politiken.
 

Att ha en fot kvar i verkligheten tror jag är viktigt. En lokal miljöpartist myntade en gång på ett medlemsmöte begreppet “vaccination mot makt”. Att kunna förhålla sig till det politiska spelet utan att förlora sig själv eller sin gröna kompass tror jag underlättas av att just göra något vid sidan av. Mitt mål är inte att bli livstidspolitiker eller ens heltidspolitiker utan jag vill så småningom bli teckenspråkstolk. Genom att jobba med människor vid sidan av vill jag vaccinera mig själv för att inte fastna alldeles för mycket i den politiska världen.


Det kanske viktigaste att veta om mig är att jag är rädd för makt. Jag tror det är en rädsla som är viktig för att bli en bra företrädare i ett representativt system. För som spindelmannen säger: With great power comes great responsibility". Jag vill göra rätt för mig och därför kommer jag att lyssna in er. Det finns inget viktigare i Grön Ungdom än oss medlemmar.

Kanske vinner jag inte valet, men det viktiga är att det finns valmöjligheter. Att det finns flera kandidater att välja på är det som gör vårt parti och vårt förbund demokratiskt och öppet.
 

Några andra som kandiderar till språkrör är: Anders Schröder och Yuri Silva och Björn Lindgren

Rasisterna är emot ett fryshuset i Örebro

Under dagens kommunfullmäktige i Örebro när det debatterades om ett allaktivitetshus (á la Fryshuset) i Örebro så höll jag på att hoppa ur stolen när jag hörde SDs ersättare mumla om "svartskallar". De är nämligen emot att allaktivitetshuset läggs i stadsdelen Markbacken, som förmodligen inte har tillräckligt hög kvot av etniska svenskar.

De tycker enligt dem själva inte att sånt där (som handlar om ungdomars meningsfulla fritid och om att skolor får tillgång till bättre lokaler för idrottsverksamhet) inte tillhör kommunens kärnverksamhet och vill istället prioritera äldre och funktionsnedsatta. De är bra på att ställa grupper mot varandra.

Eller en annan möjlig orsak kan ju vara som Rasmus Persson (c) sa så bra "Allaktivitetshuset bygger ju på konceptet kring Fryshuset som länge jobbat för integration och mot vitmakt strukturer, så jag förstår att ni i SD är emot detta."

Förövrigt så var det återkommande att SDs ledamöter ville att underförstådda saker skulle skrivas ut, exempelvis att kommunens drogpolicy var en restriktiv drogpolicy (om ni nu trott något annat..) Detsamma kan man ju tycka borde gälla deras egen politik. Ska man tolka det underförstådda så är jag tämligen övertygad om att de är emot fryshusverksamheten för att de ser det som en satsning på invandrarungdomar i ett invandrartätt område.

Det de sedan kallar invandringskritik är ju ganska underförstått att det är rasism. Varför inte kalla det vid sitt rätta namn precis som SD själva föreslog?

Den rasistiska reklamkampanjen är nära att lyckas.

Den rasistiska svartmålningen av muslimer och invandrare generellt är nästan lika väl genomförd som Coca Colas kidnappning av julen. På samma sätt som människor associerar jul och Coca Cola har allt fler börjat koppla samman Terrorism och Muslimer. 

Den senaste tidens händelse i Stockholm med självmordsbombningen har skakat igång en lite väl uppblåst samhällesdiskussion. Media ger vika för den rasistiska progagandakampanjen och pratar numera precis som SD om "våldsbejakande islamistisk extremism".

Trots att det finns terrorister som är högkristna så finns det inte ens motsvarande vokabulär för att beskriva den formen av terrorism. Istället för "radikalisering" och "extremism" (som är ord som andas individuellt ansvar) pratas det om "hjärntvätt" och "sinnessjukdom" (som antyder en oförmåga att rå på omständigheterna) vilket gör svartmålningen extremt tydlig.


Jag tror inte på Ipad som årets julklapp

Jag tror inte att det är en bra ide att vi köper massa prylar till våra nära och kära, och alla de där andra som vi känner oss tvungna att ordna klappar till. Dels för att det är väldigt dåligt för miljön att vi håller igång den lyxkonsumtion som julhandeln faktiskt handlar men också för att den har så otroligt negativ effekt på mångas privatekonomi.

Just nu är Ipad den nya hypen som alla tror det kommer bli årets julklapp. Jag tycker det är tråkigt att en sådan dyr lyxpryl sätts i centrum för hela julhelgen. De vill att vi ska köpa den trots att vi inte har råd och inte egentligen behöver den. Varför kan vi inte låta julen handla om annat är stress, prylar och konsumtion?

Julhandeln är inte mjuk och mysig, den kan tvärtom bli riktigt hård och kall

Förra vintern så slog julhandeln rekord, men vet ni vad som mer slog rekord senare under våren? Jo det var personliga konkurser. Många affärer erbjöd oss att vänta med att betala prylarna i 3 månader men när tiden väl var ute så hamnade många riktigt illa ut. De hade köpt så mycket prylar, eftersom det är ju vad som förväntades av dem, så att deras ekonomi fullständigt rasade ihop.

Julhandeln är intressant på många sätt, men samtidigt otroligt tragiskt. Reklam och annat försöker få oss att konsumera saker vi inte behöver, vi blir på lurade dyra lån vi inte egentligen har råd med, samtidigt så sitter det människor och gnider händerna i väntan på att vi ska hamna i ekonomisk kris. För minns ni vilka som gjorde reklam efter det att jul och nyårs erbjudanden togs ned, jo det var pantbankerna. Det var en noga uträknad strategi från deras sida för de visste ju att folk behövde gå tillbaka med saker för att ha råd med sitt vanliga liv. Att de överansträngt sina ekonomier och behövde en väg att få fason på det hela. 

Tänk efter vilken cirkus det egentligen handlar om när vi köper massa dyra prylar för att ge bort till någon, som även den ger bort massa andra dyra prylar. Egentligen är det bara dyra saker som byter ägare och resultatet är att vi till slut inser att vi inte riktigt hade råd med det, så vi får ta med oss vännens pryl till pantbanken. Alltså ger vi bort saker för att kunna pantsätta dem?

Fattigdomen bland barn ökar i Sverige

Visste ni förresten att 340 000 barn lever i relativ fattigdom i Sverige idag. Det betyder inte att de är sådär fattiga som människor är i Afrika, men det betyder att deras familjer har långt mycket mindre än genomsnittet och att de jämfört med andra familjer i Sverige är fattiga. Barn som lever i denna slag av fattigdom har ökat hela 50% sedan 2006. Men ingen pratar om dem. Vi får bara höra att vi ska konsumera mera, köpa oss ur den ekonomiska krisen.

För det är dem, barnen i de fattiga familjerna, som hamnar utanför när vi säger att dyra prylar ska vara normen i samhället. Att man är lyckad om man har fina dyra saker. För när alla klasskamrater kommer med nya saker, typ en Ipad, så är det de som inte har lika välbärgade familjer som kommer att känna sig otillräckliga, misslyckade och utanför. 


Vi måste skapa ett samhälle där prylar inte innebär status, där ingen hamnar utanför bara för att de inte har rika föräldrar. För att vi ens ska kunna bevara vårt samhälle så måste vi sluta förstöra jorden. Ett steg är att sluta överkonsumera, för att ta slut på  resurserna skadar miljön allvarligt. Det var trots allt i September som årets ranson av naturresurser tog slut, men nu ska vi tydligen handla mer prylar.