Batongliberal får leda barnrättsarbete

Folkpartiets gruppledare Johan Pehrson har valts till ny ordförande för Barnrättsakademin som är en del av Örebro Universitet. Barnrättsakademins huvudsakliga syfte är att stärka kännedomen kring barns rättigheter bland beslutsfattare och andra som jobbar med något som rör barn.

Jag vill bara påpeka att det här kan bli otroligt fel, han må vara kompetent på andra sätt men han kan inte barns rättigheter.  

Stod bakom förslaget om drogtest av barn

För ett halvår stod Johan Pehrson i fronten för det kontroversiella lagförslaget om drogtest av barn under 15, som fick hård kritik från lagrådet. En bra sammanfattning varför lagförslaget är ett problem förklarar min vän Jakob Lundgren (mp) på sin blogg.

Lagrådet ansåg bland annat lagen vara starkt integritetskränkande och av den anledningen kändes det viktigt att ta fram just barnkonventionen. (Vilket är ett av de främsta verktygen för barnrättsakademin)

Artikel 16: Rätt till privat- och familjeliv.

1. Inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende.

2. Barnet har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.

Vill införa utegångsförbud mot stökiga barn

Johan Pehrson är även mannen bakom förslaget om att socialtjänst ska få rätt att införa tvångsåtgärder mot barn såsom utegångsförbud

Barn under 15 år ska kunna bli dömd i domstol

Johan Pehrson och Folkpartiets arbetsgrupp i rättspolitiska frågor vill även ändra lagen så att barn under 15 ska kunna ställas inför domstol.

Kamp för att låta allvarligt sjuk flicka stanna var fel

En allvarligt sjuk flicka i Örebro skulle utvisas gick flera lokalpolitiker ut och protesterade mot migrationsverkets beslut. Johan Pehrson ansåg att detta var fel och undergräver rättsstaten


Jag tycker att det finns ett problem att en batong-liberal så som Pehrson, som helt verkar sakna ett barnrättsperspektiv, ska leda en så viktig aktör i arbetet för att garantera barns rätt och inflytande. Den viktigaste frågan är kanske ens om Pehrson har öppnat och läst barnkonventionen.

Eftersom Barnakademins syfte är att sprida kunskap om barns rättigheter till beslutsfattare, och han själv är en sådan men saknar sådana, borde kanske hans första gärning vara att få sig en utbildning.

Tidigare betyg är inte vägen till mer kunskap

Tråkigt att S har lagt sig för Björklund och Alliansregeringens betygspolitik. Eller ja, skolpolitik. För den enda skolpolitik de har verkar vara om just betyg.

Kunskap står inte i fokus i Björklunds skola. 

Extra tydligt blir det om vi kollar närmre på det nya förslaget till betygssystem. Fem betygssteg men det finns bara kriterier för vilken kunskap som krävs för tre av dem. Med andra ord är betygsstegen i sig viktigare än kunskapen som ska krävas.

Björklund har flera gånger gått till val på att motverka flumskolan, men om något så är det flummigt att ha betygsteg utan att ha bestämt vilka mål och kriterier som eleverna ska uppfylla för att få dem. Hur bidrar det till tydlighet eller kunskap?

Sen ska vi också komma ihåg att allt fler får bättre betyg medan de klarar sig sämre i internationella jämförelser. Betygen och kunskap verkar inte riktigt hänga ihop.


Tidigare betyg är inte vägen till mer kunskap

Socialdemokraterna har börjat närma sig Folkpartiet och Alliansregeringen i förhandlingarna om att sänka betygsåldern. Alliansen vill ha från sexan och Socialdemokraterna från sjuan. Det finns alltså en stor risk att de kommer lyckas överbrygga den lilla skillnaden. 

Men Miljöpartiet och Vänsterpartiet gick ju med på betyg från sjuan i de rödgröna överenskommelserna inför valet? Jo det är sant, men det är för att betyg inte är så intressant egentligen. Det var ett sätt att försöka göra Socialdemokraterna lite glada. Det viktiga i den rödgröna skolpolitiken var att införa skriftliga omdömen i grundskolan. Det är där vi kan hitta framtiden för en kreativ och kunskapsrik skola.Problemet är att Socialdemokraterna med stor sannolikhet kommer lägga sig platt för Alliansen utan att skriftliga omdömen ens kommer på tal.


Skolpolitik är mer än betyg

Det viktiga i skolan är inte att få bokstäver på ett papper. Men tyvärr går vi allt mer mot en skola där betyget inte längre är ett verktyg utan ett mål i sig. I skolan är det kunskapen som borde vara i centrum inte ett betyg. Den utveckling vi ser nu är något som skolpolitiker på allvar bör se som ett problem. Vad händer om vi en dag glömt att skolan handlar om just kunskap?


Det som behövs för att stödja eleverna är tydlighet.

(Något som ett betygsystem med fem steg men bara tre kriterier inte kan ge) Det är här som skriftliga omdömen kan få en viktig roll. Det är ett sätt att främja dialog mellan lärare och elever med fokus på elevens kunskapsutveckling. Istället för att sätta en bokstav eller siffra på elevens prestation så blir skriftliga omdömen ett sätt att prata om elevens starka sidor och vad eleven behöver fokusera på. 

Betygssnack har vi alla haft, ofta genom att läraren muntligt går igenom vad vi ska jobba mer med. Men tänk vilken tydlighet det skulle bli om läraren samtidigt skrev ner allt detta i ett omdöme. Med samtalet på papper gynnar det oss glömska elever, och för lärare som ändrar sig efter ett halvår blir det ett sätt att hålla sig vid sina ord. Tydlighet helt enkelt.


Idag går jag på en folkhögskola.

Flum säger ni, för de använder sig ju inte ens av betyg. Otroligt lärorikt och tydligt säger jag som har tät och bra återkoppling med mina lärare. Med mina prestationer väl dokumenterade på ett sätt där jag förstår vart jag ligger idag, vad jag gör bra och vad jag behöver utveckla så känner jag inget annat än trygghet och en kunskapstörst. Tänk om fler fick uppleva den, och tidigare.


Att gå från betygsskolan till kunskapsskolan är en del i en skola för framtiden. Att ge eleverna inflytande, makt och respekt är en annan viktig del som jag får ta en annan dag.

Svenskarnas parti borde få behålla sin plats

Ibland är det lätt att jubla när ens värsta motståndare åker på en riktig motgång. Idag tänker jag särskilt på det nazistiska partiet; Svenskarnas Parti som trillat ur kommunfullmäktige i Grästorp. Anledningen är att deras ledamot blivit folkbokförd i en annan kommun efter att kronofogden gjort en granskning vart han verkligen bor. Skönt tycker många.

Svenskarnas parti borde få behålla sin plats

Det är lätt att vara skadeglad. Vem gillar egentligen att ha nazister i våra folkvalda församlingar? Inte jag. Men ändå tänker jag säga att det som hänt är dåligt. Att jag tycker att Daniel Höglund som företrädaren heter, ska få behålla sin plats. Inte för att jag har så mycket till övers för nazister, utan för att jag tycker det helt enkelt vore det rätta och något som bör tillhöra en modern demokrati.

Jag tycker nämligen att de lagar och bestämmelser som styr val och vem som kan bli folkvald är förlegade. Det är ett problem att endast de som är folkbokförda i en kommun kan bli valda eller få politiska uppdrag. Världen och samhället ser inte ut som det en gång gjorde när lagarna kom till. Idag är det många som pendlar och fördelar sin tid på flera städer i olika kommuner.


Att bo i en kommun men jobba eller studera i en annan är något som stämmer in på många idag. 

Men tydligen påverkas inte dessa pendlare av politiken i den stad där de faktiskt bara spenderar lite drygt 8 timmar när de är på jobbet eller i skolan. De får åtminstone inte påverka politiken där, eller ta ett politiskt uppdrag. Men tror ni inte att det kan vara viktigt att kunna engagera sig i hur den kommunen styrs och utvecklas? Även om det inte är den kommun som man bor i.

Det är trots allt väljarna i en kommun som avgör vem som ska bli vald. Att bo i "fel" kommun borde väl inte vara något att bråka om när väljarna anser att man är "rätt" person att representera dem. När vi har ett representativt demokratiskt system är kanske just hur väljarna känner som är det viktiga, inte vart en person bor.


Det är inte endast hemkommunen som påverkar våra liv

Ska jag göra en liten personlig parallell så känner jag att det är viktigt att veta hur Karlskoga kommun styrs, trots att jag bor och är folkbokförd i Örebro. Skälet är att min familj bor där, jag vill veta att mina syskonbarn får gå i bra skolor och att min mamma kan tas om hand när det väl är dags (om några decennier.. hon är inte så gammal) att kanske bo på ett hem. Kanske har jag en så stark koppling till kommunen att det borde vara möjligt för mig att vara förtroendevald där, trots att jag bor här i Örebro?

Jag tänker också på min vän som bor och går gymnasiet här i stan, är politiskt intresserad, men är folkbokförd hemma hos sina föräldrar i en annan kommun. Då blir det inga förtroendeuppdrag, oavsett hur kompetent väljarna tycker min vän är. Det tycker jag tyder på att det finns brister i lagstiftningen och vår demokrati.


Att vara folkbokförd i en kommun bör inte vara ett krav för att bli vald.

Det gäller även för medlemmar svenskarnas parti, även om jag ogillar dem starkt så anser jag att det från min synvinkel är minst lika odemokratiskt i deras fall som för någon annan. Lagen bör gälla lika för alla, och den borde faktiskt förändras.

Förövrigt tror jag inte att det bästa sättet att bli av med nazister och andra rasister är genom valtekniska åtgärder.

Vad krävs av en huvudstad?

Fler världs(tecken-)språk i undervisningen, Ett gymnasieprogram där undervisningen är på teckenspråk som även hörande kan söka, ett nytt riksgymnasium för språkstörda. Vad är framtiden för Örebro som teckenspråkig huvudstad för Europa. Kommer det hända något i verkligheten eller är allt bara tomma ord?

Örebro har utropat sig som Europas teckenspråkiga huvudstad, men vad innebär det egentligen? 

Likt många andra har är även jag varit fundersam, vad menas egentligen? För utnämningen kan vid första anblick uppfattas vara ett beslut grundat endast på att Örebro har en stor andel teckenspråkiga invånare. Men räcker det för att kalla sig en europeisk huvudstad? Idag finns nämligen inte så värst många konkreta saker att peka på som skäl till att Örebro är en teckenspråkig huvudstad. Det är ganska svårt att se något som utmärker Örebro bland de övriga städerna i Europa som också har hög andel teckenspråkiga.
Att de politikerna som tog beslutet lider av brist på kunskap kring dessa frågor är för många ganska slående. Hur har de kunnat avgöra att Örebro ligger i framkant, vad har de vet som vi andra inte vet? Jag tror att det var ett väldigt underligt beslut. Främst eftersom som det inte förankrats, det kom som en överraskning för många. Varken partierna själva, befolkningen i Örebro eller dövrörelsen har drivit på frågan, alla sitter som stora frågetecken. "Vad innebär det här?"

Ett kaxigt utropande eller ett rop på hjälp?

Är utnämningen någon slags klapp på det egna huvudet, ett försök att berömma sig själva? Är vi så himla duktiga som har många teckenspråkiga  vår stad, är det vad det handlar om? Nej, jag tror faktiskt att det är ett rop på hjälp. 
Det låter inte alls som ett "Snälla hjälp oss!" tänker ni. Men ett så kaxigt utnämnande kan inte vara något annat tänker jag. Det finns städer här i Sverige såväl som ute i Europa som kommit mycket längre och faktiskt förtjänar titeln mer än Örebro. I andra städer i Sverige finns det teckenspråkiga medborgarkontor (i Göteborg)), teckenspråkstolkade kommunfullmäktige (På Gotland) mm. Örebro har inget, men ska alltså vara ledande. Övriga Europa vill jag knappt gå in på..

Men gjort är gjort. Att sitta och diskutera kring vilket konstigt beslut det var känns inte alls så framtidsinriktat. Det viktiga nu är att vi måste se till att utnämnandet, och de åttaganden som kommunen gjorde, fylls med betydelse och konkreta förändringar. Det är lätt att irritera sig på okunniga politiker som tar beslut helt utan förvarning. Beslut som till synes är ytliga. 
Men om vi nu tänker oss att det är ett rop på hjälp, ett uttryck för en bred politisk vilja att göra förändringar, så finns det mycket vi kan göra! Jag tror det är viktigt att inte se kommunen som ett ställe där man klagar när man inte är nöjd. Det är minst lika viktigt att vi alla delar med oss av våra kunskaper och erfarenheter. Genom att samarbeta kan vi bygga ett samhälle där alla får plats. Genom att berätta vad det för oss betyder att vara en teckenspråkshuvudstad kan vi se till att dessa förändringar sker.

Hur blir Örebro en metropol för Europas teckenspråkiga?

Under MR-dagarna var jag på seminariet på ämnet; Örebro - Europas teckenspråkiga huvudstad. Där ställdes en fråga som verkligen fastnat i mig och som nog trots allt är en av de frågor som kan skapa riktigt förändring. Hur blir Örebro en metropol för döva och teckenspråksanvändare? För det som en teckenspråkig huvudstad har att erbjuda bör locka hit nyfikna som vill ta del av det vi har, så resonerade Sangeeta Bagga-Gupta som deltog i panelen. (Hon är förövrigt professor i pedagogik vid Örebro Universitet och har varit gäst proffessor i Deaf Studies vid Galludet University i USA.)

Hon pratade om att det var viktigt att börja prata om teckenspråket som en förenande faktor, istället för att fokusera på våra audiologiska förutsättningar. Att det viktiga kanske inte alls är om vi är döva eller hörande. Istället för att sorteras efter hur mycket vi hör vill hon istället väcka tanken att teckenspråk borde vara i centrum. Att det är teckenspråkiga vi bör tala om.

Borde vi exempelvis inte ge döva och de hörande som är intresserade av teckenspråk möjligheten att gå tillsammans i skolan menade hon. I Örebro finns många hörande som redan kan eller vill kunna teckenspråk. Ofta finns dock inte chansen att läsa det i skolan mer än individuellt val, men i en teckenspråkshuvudstad bör kanske även teckenspråket erbjudas dem?

Att locka hit teckenspråkiga från Europa och resten av världen måste vara en annan del i innebörden att vara en europeisk huvudstad, borde det inte? En huvudstad bör ha en stark dragningskraft och ligga långt framme i frågor rörande teckenspråk. 

Varför inte våra skolor (RGD, RGH) lär ut världsspråk såsom amerikanskt teckenspråk är en viktig fråga i sammanhanget. Inte bara skulle det kunna vara en sådan sak som skapar dragningskraft, världen är global och att kunnat möta världen blir allt viktigare för våra ungdomar. 

Det är nu som vi måste börja diskutera de här frågorna. 

Kanske har jag helt galna ideer, är en såndär hörande som inte fattar grejen, eller så kanske du tycker att jag  är något vettigt på spåret. Allt det här är inga lätta frågor, vem är teckenspråket till för, vilka effekter får olika beslut osv. Därför tror jag det är viktigt att vi är många som funderar tillsammans kring vad det innebär att Örebro är en teckenspråkig huvudstad.

Jag har en rad funderingar som jag vill bolla för jag behöver respons för att kunna ta bra beslut. Sedan valet sitter jag numera med i kommunfullmäktige i Örebro och jag har en ambition att sitta med i Gymnasienämnden som styr RGD och RGH. Jag vill nämligen hjälpa till att göra Örebro till en riktig huvudstad för teckenspråk.


Frågor om riksgymnasierna:
- Hur vore det att ha försök med integrerade klasser med både döva och hörande, där undervisningsspråket är teckenspråk? Vore det helt galet och helt omöjligt att lyckas få en bra undervisning genom att blanda? Om det blir möjligt för hörande från hela Sverige att söka till ett program på teckenspråk. Exempelvis finns det många gymnasieskolor som erbjuder utbildningar på engelska, kan det funka även på teckenspråk?

- Borde RGD och RGH erbjuda amerikanskt teckenspråk och andra världsspråk? Vad behöver våra unga med sig när de ska möta världen? Skolans främsta uppgift är att förbereda människor på framtiden, hur gör vi för att undervisningen ska möta de krav som kommer att ställas på eleverna när de ska ut i världen?

- Har Förbundet DHB  rätt som driver att ett tredje riksgymnasium bör inrättas, ett för språkstörda ungdomar? Detta då de språkstörda ungdomar som vill gå gymnasiet ofta får gå på RGH, men att de där inte får den hjälp de behöver. Det gör ibland att undervisningen på RGH har svårt att nå upp till en bra kvalitet då det finns många olika intressen och behov. Är det något vi bör kolla närmre på?


Jag tror att politikerna har ropat på hjälp, nu behöver ni hjälpa till med er kunskap och syn på dessa frågor. För att bra beslut ska kunna tas behöver de som har kunskap och erfarenheter dela med sig!