Byggnadsnämnden börjar med öppna sammanträden!

Efter en lång dag med byggnadsnämnd känner jag mig trots allt väldigt nöjd. Vi har pratat om att börja ha öppna sammanträden där vi bjuder in allmänheten att delta under alla beslut som inte är myndighetsutövning (ex. byggtillstånd, då detta enligt lag inte får beslutas inför öppna dörrar).

Då undrar du kanske vad vi gör mer än att bevilja byggtillstånd i byggnadsnämnden. Jo, bland annat pratar vi och beslutar kring så kallade detaljplaner som är bestämmelser hur små områden som kvarter får utvecklas. Hur höga byggnader det får vara, vilken färg, om det ska finnas plats för park eller gata osv. Helt enkelt ramarna för hur byggnader sedan får byggas där. Ofta vill vi ha in åsikter från allmänheten och nu får allmänheten chans att vara med och lyssna hur vi resonerar i nämnden. Så håll koll efter när vi har vårt första öppna sammanträde!


Jag slog även ett slag för att vi borde bli bättre på att ställa ut olika planer på byggnader som ska uppföras som vi är riktigt stolta över eller berör många. Idag på nämnden tog vi bland annat beslut om att ställa ut planerna för tillbyggnad av idrottshuset. Jag kände det var lite dumt att sätta upp ritningarna i en mörk korridor på stadsbiblioteket om vi vill ha in åsikter från allmänheten. Det är jättebra att de finsn på biblioteket så vi vet vart vi kan hitta planer som är ute på remiss. Men visst vore det bra om vi alla kunde ta del av sådana planer där vi är varje dag. Kanske kan vi ha en monter på ett torg på stan, kanske kan vi få låna en vägg i det befintliga idrottshuset, där skulle de som dagligen håller till där kunna se hur det ska förändras.

Förhoppningsvis är det något som tjänstemännen (de anställda på förvaltningen) tar med sig när de ska ställa ut planerna på idrottshuset. I framtiden kanske det rent av blir riktigt lätt och kul att få ta del av hur stadsbilden i Örebro kan komma att förändras.

Det känns som konkreta steg i riktningen att engagera fler människor och ge dem en röst att påverka hur staden förändras. Jag tror vi måste bli fler som är med och påverkar! Det är vad jag vill med Örebro, att det blir en stad som vi alla bygger tillsammans.


Har du några frågor så kan du få kontakta nämndens ordförande, som också är min partikamrat, Jonas Eriksson via mail jonas.eriksson@mp.se

Från idé till politik!

Jag tänkte först skriva "från ide till verklighet" men det kanske är lite missvisande för tillfället, det får bli ett framtida inlägg då idén inte ännu är genomförd. Det jag däremot tänkt att beskriva är hur en enkel ide kan bli politik. Jag vill förmedla hur viktigt det är med nya fräscha perspektiv och goda ideer!

Jag själv och min vän Jakob Lundgren från Örnsköldsvik satt en sen kväll och pratade om att det borde vara lättare att låna e-böcker på nätet. Jag hade med fler vänner under en tid funderat kring att det borde vara möjligt att skapa ett stort e-bibliotek genom att få kommuner att gå ihop istället för att alla ska finansiera ett eget system. Bland annat var Michael Horvath, som för MPs räkning är uppföljningsansvarig för biblioteken i Örebro Kommun,  en av de jag bollade med.

Samtalet med Jakob resulterade i att vi tillsammans skrev en motion med namnet "Skapa ett nationellt e-bibliotek" som vi skickade till Miljöpartiets kongress. För att få stöd till motionen vände vi oss till Grön Ungdoms riksårsmöte, som även väljer ett antal kongressombud som kan driva frågor på kongressen. Medlemmarna på Grön Ungdoms riksårsmöte valde att stödja motionen och ge ombuden som skulle åka till kongressen i uppdrag att driva igenom motionen.

Under MP-kongressens första dag bifölls vår motion och är numera en del av partiets politik. Under rubriken "Miljöpartiet stödjer Grön Ungdoms förslag om e-bibliotek" har vi skickat ut ett pressmeddelande för att sprida tecken på att vi i Grön Ungdom, till skillnad på många andra ungdomsförbund, har reellt inflytande i moderpartiet.

Jag vill gärna citera Jakob här:
- Beslutet är en stor seger för alla oss som tror på fri information och en viktig del i utvecklingen av det svenska kunskapssamhället, säger Jakob Lundgren.

Jag vill ha en juste valkampanj!

De senaste veckorna har det börjat växa en klump i min mage. Jag brukar vara noga med att inte personligen ta på mig kritik eller struntsnack som berör en organisation eller parti jag tillhör. Mitt jag är ju inte likställt med ett medlemskap i en organisation. Men trots detta har den senaste tidens politiska klimat fått mig att börja må dåligt.

Jag må identifiera mig som miljöpartist, och det är jag ganska stolt över. Men det leder ju inte automatiskt till att det blir mitt mål med livet att försvara och rentvå mitt parti vid smutskastning. De angrepp som görs på Miljöpartiet är heller ingenting som nödvändigtvis berör mig som person.
Dock ska jag säga, att nu börjar det påverka mig. Det börjar bli en hätsk stämning i den politiska debatten och det är verkligen inget någon kan försvara med att det är valkampanj på gång.
Att det är val betyder inte att det är fritt fram att agera respektlöst mot människor bara för att de har andra åsikter. För mig har det alltid varit viktigt att inte se på representanter från andra partier som fiender utan som medmänniskor med åsikter som skiljer sig från mina.

Den senaste tiden har ex Allianspartiernas företrädare börjat använda benämningar på den rödgröna oppositionen såsom "Vänsterkartellen", "Vänsterpartierna", "den Rödgrön röran" och ibland värre. Det är heller inte bara epitet som lokala företrädare använder sig av utan så sent som i förra veckan hörde jag samtliga av Allianspartiernas ledare, som var på besök i Örebro, använda dessa på ett planerat sätt som en del av sin retorik. Jag tycker det är tråkigt när negativa epitet som ibland faktisk anspelar på kriminalitet och olaglig verksamhet blir rumsrent i politiken.
Nya begrepp såsom "tobleronepolitik" myntas från gamla skandaler för att skaka liv i dessa, även om de är otroligt gamla och döda sedan länge. När saker fabriceras eller grävs upp för att skapa billiga poänger omöjliggör det en seriös politisk debatt.

Jag vill inte skylla på någon ensam aktör. Det ser likadant ut runtom i det politiska spektrat. Den senaste tiden har Miljöpartiet även målats ut som borgare och en del av den sk "Miljöhögern". Det är visserligen lokalt i Örebro, men det märks hur stor del det är av partiernas retorik att måla ut en sida som rent ut sagt onda. Att säga att det handlar om skilda visioner och olika perspektiv på saker verkar inte räcka. Det ska dras till sin spets och det ska vara gott mot ont.


Jag är ju faktiskt numera en politiker, även om jag själv inte alltid tänker på det, och även om det finns de som hävdar jag är en väldigt oerfaren sådan eftersom de tycker jag är väldigt ung. Förmodligen finns det även de som skulle få för sig att säga: "såhär är politiken, vänj dig vid det om du ska bli en riktig politiker. Det är bra övning" och mumla nåt om att det är tydligt jag är oerfaren och naiv som vill något annat. Med andra ord; att jag vill ha en politiskdebatt fylld med respekt istället för hemmasnickrade epitet och andra verbala attacker som leder oss från sakpolitiken.

För idag sitter jag i en nämnd och står på valbarplats på Miljöpartiets kommunfullmäktigelista i Örebro inför den 19 september. Men detta gör inte att jag förtjänar att gå runt med en klump i magen. Det är heller inget som på något sätt berör hur erfaren eller naiv jag framstår i någras ögon.
Att jag valt att bli medlem i ett parti rättfärdigar inte att benämna mig med illmenta epitet som anspelar på att jag gör något skamligt. Det är förvisso lite lustigt att samma vecka bli utmålad och benämnd som både en del i vänsterkartell och borgarpack, men inte på något sätt störtskönt. Det får mig att känna mig obetydlig, marginaliserad och att jag inte respekteras som den jag är, med alla mina tankar. För det svårt och nästan omöjligt att föra en samtal eller seriös politiskdialog när det är billiga poäng som är målet för många politiker idag.

Jag tror inte att politik är en kamp mellan gott och ont. Visst det kan kännas så ibland, men egentligen handlar det om att vi alla vill väl men vi har olika syn på vad som är problem och olika recept för åtgärder. Jag vill få en chans att förklara vad jag står för utan att någon sorterar mig i ett fack eller avfärdar mig som en medlem av det onda.

Jag hoppas på ett politiskt sverige som är mer moget än såhär. För ibland känns det som min klump aldrig ska försvinna eller att jag ska drunkna i all det negativa kampanjandet som sker. Jag önskar mig en valkampanj där vi respekterar varandra och pratar om våra egna visioner istället för att svartmåla andra partier eller politiker.

Att attackera enskilda politiker är nog förövrigt så långt som det går att komma från att prata sakpolitik, så: don't do it!




Tips: På facebook finns en grupp som uppmanar till mer politik och mindre påhopp; Politiker, ge oss en juste valkampanj! Du borde nog gå med där om du känner som jag.

De senaste veckorna har det börjat växa en klump i min mage. Jag brukar vara noga med att inte personligen ta på mig kritik eller struntsnack som berör en organisation eller parti jag tillhör. Mitt jag är ju inte likställt med ett medlemskap i en organisation. Men trots detta har den senaste tidens politiska klimat fått mig att börja må dåligt.

Jag må identifiera mig som miljöpartist, och det är jag ganska stolt över. Men det leder ju inte automatiskt till att det blir mitt mål med livet att försvara och rentvå mitt parti vid smutskastning. De angrepp som görs på Miljöpartiet är heller ingenting som nödvändigtvis berör mig som person.
Dock ska jag säga, att nu börjar det påverka mig. Det börjar bli en hätsk stämning i den politiska debatten och det är verkligen inget någon kan försvara med att det är valkampanj på gång.
Att det är val betyder inte att det är fritt fram att agera respektlöst mot människor bara för att de har andra åsikter. För mig har det alltid varit viktigt att inte se på representanter från andra partier som fiender utan som medmänniskor med åsikter som skiljer sig från mina.

Den senaste tiden har ex Allianspartiernas företrädare börjat använda benämningar på den rödgröna oppositionen såsom "Vänsterkartellen", "Vänsterpartierna", "den Rödgrön röran" och ibland värre. Det är heller inte bara epitet som lokala företrädare använder sig av utan så sent som i förra veckan hörde jag samtliga av Allianspartiernas ledare, som var på besök i Örebro, använda dessa på ett planerat sätt som en del av sin retorik. Jag tycker det är tråkigt när negativa epitet som ibland faktisk anspelar på kriminalitet och olaglig verksamhet blir rumsrent i politiken.
Nya begrepp såsom "tobleronepolitik" myntas från gamla skandaler för att skaka liv i dessa, även om de är otroligt gamla och döda sedan länge. När saker fabriceras eller grävs upp för att skapa billiga poänger omöjliggör det en seriös politisk debatt.

Jag vill inte skylla på någon ensam aktör. Det ser likadant ut runtom i det politiska spektrat. Den senaste tiden har Miljöpartiet även målats ut som borgare och en del av den sk "Miljöhögern". Det är visserligen lokalt i Örebro, men det märks hur stor del det är av partiernas retorik att måla ut en sida som rent ut sagt onda. Att säga att det handlar om skilda visioner och olika perspektiv på saker verkar inte räcka. Det ska dras till sin spets och det ska vara gott mot ont.


Jag är ju faktiskt numera en politiker, även om jag själv inte alltid tänker på det, och även om det finns de som hävdar jag är en väldigt oerfaren sådan eftersom de tycker jag är väldigt ung. Förmodligen finns det även de som skulle få för sig att säga: "såhär är politiken, vänj dig vid det om du ska bli en riktig politiker. Det är bra övning" och mumla nåt om att det är tydligt jag är oerfaren och naiv som vill något annat. Med andra ord; att jag vill ha en politiskdebatt fylld med respekt istället för hemmasnickrade epitet och andra verbala attacker som leder oss från sakpolitiken.

För idag sitter jag i en nämnd och står på valbarplats på Miljöpartiets kommunfullmäktigelista i Örebro inför den 19 september. Men detta gör inte att jag förtjänar att gå runt med en klump i magen. Det är heller inget som på något sätt berör hur erfaren eller naiv jag framstår i någras ögon.
Att jag valt att bli medlem i ett parti rättfärdigar inte att benämna mig med illmenta epitet som anspelar på att jag gör något skamligt. Det är förvisso lite lustigt att samma vecka bli utmålad och benämnd som både en del i vänsterkartell och borgarpack, men inte på något sätt störtskönt. Det får mig att känna mig obetydlig, marginaliserad och att jag inte respekteras som den jag är, med alla mina tankar. För det svårt och nästan omöjligt att föra en samtal eller seriös politiskdialog när det är billiga poäng som är målet för många politiker idag.

Jag tror inte att politik är en kamp mellan gott och ont. Visst det kan kännas så ibland, men egentligen handlar det om att vi alla vill väl men vi har olika syn på vad som är problem och olika recept för åtgärder. Jag vill få en chans att förklara vad jag står för utan att någon sorterar mig i ett fack eller avfärdar mig som en medlem av det onda.

Jag hoppas på ett politiskt sverige som är mer moget än såhär. För ibland känns det som min klump aldrig ska försvinna eller att jag ska drunkna i all det negativa kampanjandet som sker. Jag önskar mig en valkampanj där vi respekterar varandra och pratar om våra egna visioner istället för att svartmåla andra partier eller politiker. Att attackera enskilda politiker är nog förövrigt så ångt som det går att komma från att prata sakpolitik, så: don't do it!


Tips: På facebook finns en grupp som uppmanar till mer politik och mindre påhopp; Politiker, ge oss en juste valkampanj! Du borde nog gå med där om du känner som jag.